Jag har ridit sedan 7 års ålder! Hästarna har alltid varit mitt favoritdjur. Och stallet min oas. Inte minst under åren på Stengärde. Jag red 1-2ggr i veckan där. Och varje dag fodrade vi, tog ut, mockade, fodrade igen och kollade till hästarna! Jag mådde så bra! Stallarbete kan vara tungt och jobbigt! Men det ger så mycket! I gymnasiet hade jag inte tid för hästarna.. Tyvärr! Inte förrän 2009 kunde jag börja igen och då blev det en termin. Sen satte ekonomin stopp!

Jag har längtat efter ridningen, tills förra året när Ella kom och sa att de skulle ha en grupp från psykiatristödet som skulle greja i stallet en fm/ vecka. Jag hoppade ju på. Och fastnade snart för western! Ridit klassiskt mest förut och enstaka hå ger ridit westernsadel. Men att få rida riktig western är nåt helt annat! Kanske inte mkt som skiljer egentligen, men ändå är det stor skillnad! 

För några veckor sen frågade vår ridlärare Stefan oss om vi ville rida vanliga lektioner. S vill helst rida klassiskt och jag Western. Stefan tyckte inte att vi fick ut så mycket som vi borde. Så mig satte han i en westerngrupp och S i en annan grupp som rider klassiskt. Trist att inte få rida ihop, men vi får ju prova massa annat skoj på onsdagar istället och så gör vi dom vanliga stallsysslorna;)

Ikväll red jag westernlektion. Det var en skojig lektion! Men mycket nya ord dom ska kopplas med att utföra en sak! Kände mig riktigt som en nybörjare, de andra har ju hållit på ett tag! Men det var givande ändå! Mun ridkompis I tipsade mig om att det finns många bra (o mindre bra) klipp på Youtube som handlar om western och trail tex detta:

Förut red jag i princip bara Valle, i början var det Honey. Men Valle och jag har kämpat länge och för två veckor sen var jag uppsatt på Nimbus. En envis men underbar fjording! Och då hade jag inga sporrar! Gick sådär;) och jag upplevde han stor, jag hade nog för korta stigläder också för jag hade jättesvårt med galoppfattning mm. Kändes allmänt som om jag hade svårt att ha kontroll just då. Säkert nervositet över “ny” häst! Hade ju inte ridit Nimbus innan.

Ikväll fick jag Nimbus igen. Jag har ju inga westernsporrar utan vanliga dressyrsporrar. Frågade I om jag kunde ha dessa så länge. Vilket var helt ok! Kan säga att det var mycket lättare och roligare att rida Nimbus ikväll! Kände mig mycket säkrare på honom också. Sen att jag inte utförde momenten rätt är en annan femma. Tacksam att Stefan lät mig rida sist när vi skulle rida en och en på en bana med bommar och konor. Jag kunde ju kolla in dom andra och fick lite hum om hur jag skulle göra! Sen var det svårt att göra det själv! Men övning ger färdighet!

En dag blir kanske jag en riktig cowgirl oxå;) Men bara kanske ???