Idag har jag inte orkat något nästan! Helt slut efter allt som varit. Och denna stress och väntan på att få en kallelse till Walther för att få göra DT och ny op.

I morse tog han sista dosen antibiotika. Droppar ska vi fortsätta med tills vi träffat dr igen.

Det tär på oss alla. Jag mår dåligt av all stress, känner av min depression, ångesten och oron gnager i mig.

Ikväll var det westernridning som vanligt. Kändes skit från början till slut! Jag hade svårt att hålla fokus o koncentration, försökte att tänka på hur jag satt, hur jag skulle göra för att få Nimbus att göra det han skulle. Lyssnade febrilt på Stefan. Och ändå blev det skit och pannkaka! Men fick beröm för fin galopp! Och den kändes bra. Men jag ville gör mycket kroppen medan kropp och hjärna inte ville samarbeta! Bröt ihop! Blev för mycket!

Dock va Nimbus en stjärna som kände av mig! I boxen myste o buffade han på mig, han som gärna försöker smita ut i stallgången. Hade lätt kunna ha honom lös i boxen ikväll när jag grejade med honom. Fina pålle, han som jag inte har haft som nån favorit, kärleken växer fram mer och mer till denna goding. Men bland hästarna i stallet så är det Valle som tagit kärleken!

Här hemma har jag slappat, sett på tv, ätit lite, tröstat och medicinerat en liten kille som har ont! Bara att bita ihop och försöka leva som vanligt även om det är svårt!

Mycket tankar far omkring hela tiden i huvudet och väggen närmar sig mig! Måste hålla den ifrån mig! Frågan är hur?

Just nu är det Walther och Gel som ger mig styrka, glädje och viljan att fortsätta kämpa!