Sen några dagar! Kom hem i torsdags eftermiddag. Varken hunnit eller orkat blogga! Blev iaf både spagetti och köttfärssås och pannkakstårta med jordgubbar på kvällen när vi kommit hem, precis som Walther önskat!

Det är ett stort frågetecken för såväl oss som läkarna varför Walther varit så sjuk men haft så diffusa symtom! Även infektionsläkarna var fundersamma! CRP (Sänkan) har legat på Max 36 (normalt 5-8) och den borde ha varit MYCKET högre! Man tog andra prover och dessa visade minimala förändringar men inte såpass att det förklarade varför Walther varit så sjuk!

När dr förklarat att infektionen gett sig på skallbenet bleknat både tacksam och rädd!! Tacksam att det inte tagit hjärnan, för det hade gett större konsekvenser än va det gjort! Men så rädd, för att va hade utgången blivit om infektionen blivit värre och tagit hjärnan?! Hade vi fått behålla vår Walther då? Massa frågor finns i huvudet ännu, frågor som ska ställas till dr imorgon. Ska man utreda vidare varför han varit så sjuk och framförallt VARFÖR har det inte visat mer symtom än det gjort?! Va det gäller smärtan har vi den dumma autismen att skylla på, vilket även dr häll med om!! Men sen??? Mycket OM och VARFÖR i alla tankar! Dr sa rent ut att man räknat med 1-2 dagars inskrivning på barnmedicin men det blev 1v och 2 dagar totalt! Och det säger ju rätt mycket:/

Walther mår efter omständigheterna väl. Han har ont märker vi och vi ger därför lindring regelbundet. Och Antibiotika äter han 3ggr/ dag i några dagar till.

Jag har väl alltid överbeskyddat honom mer eller mindre men känner mig än mer som en hönsmamma! Sa i fredags till min kontaktperson C att jag kommer vara livrädd bara han får lite feber! 

Dr har gett oss vissa direktiv. Vid minsta lilla symtom som feber, större rodnad runt sår, mer smärta, var från såret eller örat eller illaluktande från örat eller om han blir allmänt påverkad i övrigt MÅSTE han in akut!! Och vi behöver inte ringa, utan bara åka till akuten med honom och hänvisa till ÖNH! Känns tryggt att läkarna tar Walther på allvar! Han är smärtpåverkad, men varken mer eller mindre än tiden på KSS. Och han svarar fint på den rekommenderade smärtlindringen (Alvedon och Ipren)! Men man är klart orolig! 

Så vi får se vad dr säger imorgon!

Jag är rädd, nervös och orolig! Klump i magen inför besöket! 

Men så tacksam för vården och bemötandet på både operation, iva/uppvak/dagkirurgi, ÖNH, lekterapin och till sist men inte minst avd 47/48 Barnmedicin KSS! Och speciellt G! Walther gillade henne och fick enormt förtroende för henne! När han säger till ssk att han inte har ont men vi märker tydligt att nåt är fel, och G kommer 5 min senare och han nästan gråter av smärta och säger att han har ont, då ser man att hon betydde mycket! Hon höll honom lugn! TACK! Vilket jobb ni gör för våra sjuka barn!!!

Nu ska jag sova! Får se va dagen ger. Ev en sväng till Lundsbrunns och sen till mamma!

Kram och godnatt!