Alltså både vi och läkarna är så fundersamma på VARFÖR denna satans infektion inte ger sig. Walther har svaret dock “blodpolisen orkar inte göra sitt jobb” och ja så är det väl. Men dr hjälper blodpolisen genom att ordinera antibiotika! Och sålänge det är intravenöst funkar det! Men sen går det 3-4 dagar efter påbörjad tablettbehandling så börjar det igen!

Igår kom Dr Dahllöf på ronden. Och han vet just nu inte hur han ska gå vidare. Röntgenbilderna var inte ok, men radiologen (röntgenläkaren) kunde inte tyda ordentligt. Så bilder är skickade till ÖNH och radiologen på Sahlgrenska (tror jag) i Göteborg. Så får de ge utlåtande! Kan behövas en sväng dit ner:( annars krävs ännu en omfattande operation! Något som Dr Dahllöf inte ville. Tårarna kom och jag blev än en gång påmind om HUR allvarligt sjuk Walther faktiskt är! Det är bara det att man inte ser det, han är som vanligt nästan. Dock börjar han mer och mer klaga på huvudvärk utöver örat och ikväll var han riktigt nere. Trodde det va nåt riktigt allvarligt på gång. Men han piggnade till efter en stund när han fått alvedon. Dock krävdes en Ipren 2,5 h senare för att han skulle slappna av. 

Ca 23,30 satte Barnsjuksköterskan antibiotika via intravenöst dropp. Och Walther somnade under den halvtimmen det droppade, och sover ännu, nu blir det inget mer förrän ca 7,30-8,00 då det är antibiotika igen. OM han inte får ont igen:/

I lördags sattes kanyl i handen på honom igår la den av:( Eller inte la av kanske, men det gjorde att en liten inflammation uppstod i kärlet och det var därför det va så ont att spruta antibiotika. Och det gjorde ont med enbart koksaltet:( Så kanylen drogs, emla sattes och sen fick nattpersonalen sätta nytt. Och han fick både lego o en nyckelring av nattpersonalen för att de höll han vaken och plågade honom.  

Denna sjukhusvistelse har innehållit mer tokigheter än kanyler som krånglar. Matbeställningen strulade så 3 måltider i rad kom fel mat /ingen mat alls till Walther. Han har ju specialkost. Två gånger blev det pannkakor och igår tyckt M synd om Walther så hon fjäskade lite extra och gjorde varma mackor:) det va uppskattat, dessutom fick han TVÅ glassar! Så det gick ingen nöd på han! Men smärta och hunger är ingen bra kombo och är man extra tacksam över personalens sätt att hitta bra lösningar!

Ska nu försöka sova lite! Mycket tankar, de kommer som värst när det är tyst och Walther sover. O då kommer även tårarna!