Det funkar att vara på sjukhus, man vänjer sig, man anpassar sig efter situationen. Man väntar på att klockan ska bli det och det, dags för antibiotika var 8e timme, smärtlindring, frukost, lunch, middag, kvällsfika! Man vänjer sig vid mikrovärmd mat och längtan efter hemlagad mat.

Men hemma är hemma! Ligger nedbäddad i MIN säng!! Bredvid MIN man. Walther sover i sin säng!

Räknade ut idag att sen den 7 juni har vi varit hemma totalt 1 vecka, resten av tiden har tillbringats på Skas Skövde avd 47/48 barnmedicin. Och känslan när barn kommer och går med sina föräldrar, men man själv är kvar med sitt sjuka barn, men barnet är pigg och inte visar några symtom utåt på att nåt är fel, den är märklig. Man märker att något inte är ok, han skärmar av mer än vanligt, att hans hörsel är nedsatt och att han blir lättirriterad och troligen har ont!

Mammahjärtat gör nog ändå ondast!!! Gör sååå ont i mig att se honom och att han inte är den Walther jag är van vid! Han är ungefär den samme hemma som på sjukan.

Nu ska här sovas! Njuta av varje dag, varje timma, varje minut och ja varje sekund av att äntligen vara hemma! Kom hem till nystädat hem! Härligt! Krupit med i renbäddad säng! Blev lite sur att orken inte räckte till en dusch! Hade ju varit pricken över i!!  Men får ta det imorgon bitti!!! Gonatt!!