Uppväxt i en religon jag avskydde

Jag föddes den 30e november 1991, på akademiska sjukhuset i uppsala. Mina föräldrar ville ha en stor familj redan från start o de fick dom verkligen.vi är 5 tjejer och 2 pojkar o ja är yngst i skaran.

Tyvärr är det mycket av min barndom som jag inte kommer ihåg så jag kan inte berätta så mycket om den, men de finns en sak speciellt som ja minns väldigt bra, och de är kärleken som fanns i vårat hem.mina föräldrar hade alltid tid för oss alla även om vi var många, och på något sätt hittade dom alltid tid att vara medmänniskor till de som behövde någonstans att bo.

Mina föräldrar flyttade till Sverige ifrån Finland och gick med i en församling här.
Och om de fanns nån där som behövde någonstans att bo ett tag så var dom alltid välkomna hem till oss, så vårat hem var alltid fullt med människor från världens alla hörn o alla möjliga olika språk pratades hemma hos oss.

Om jag ska flytta över ämnet lite mer till mig, som de här faktist handlar om så kände jag ganska tidigt i livet att jag var malplacerad. Jag kände aldrig riktigt att ja hörde hemma i min egen familj hur konstigt de än låter, men ja ska försöka förklara.

Jag är uppväxt i en kristen familj, gick i en kristen skola och alla runt mej hade en sån stark tro på Gud och levde för honom. Men ja hade aldrig de, men de var nånting ja inte riktigt vågade visa. Jag kände hela tiden att människor förväntade sig att jag också skulle vara kristen så jag var tvungen att låtsas som att jag var nånting ja inte va.

Jag kände mej aldrig hemma i den kristna skola som jag gick i o ville bara bort därifrån varje dag jag gick dit. Det är svårt att förklara en känsla, men om jag ska jämföra den med nånting så känslan av att vara oönskad, och avskydd. Även om dom flesta i skolan va snälla o bra människor, så kände jag inte att dom gillade mig eller ville ha mig i deras klass, i deras skola

Vi hoppar några år fram till när jag började i 6an, där är minnena starkare
Då delades klasserna upp och jag fick massa nya klasskamrater. Och en tjej stod ut för mej på ett väldigt bra sätt,  Hon klädde sig inte som dom andra tjejerna på skolan, lyssnade inte på samma musik och va helt enkelt annorlunda. Hon va så som ja inte vågade vara men i hemlighet drömde om
Vi blev vänner o ja vågade mer o mer visa mer av mitt rätta ja. Tills hon bytte skola. Då gick ja tillbaka till den blyga som kände att hon inte passa in. Och varför gjorde ja det, varför fortsatte jag inte i samma mönster som ja gjort med henne? De finns en enkel förklaring. När hon och jag var tillsammans var vi oslagbara, vi struntade i allt och alla, struntade i vad folk kallade oss eller skvallrade om. När vi var tillsammans kunde jag hantera alla glåpord för då fanns det i alla fall en person som var som mig, jag slapp vara ensam. Men att stå ensam, emot en hel skola. Det blev för mycket, jag orkade inte lyssna på glåporden och ryktena så jag ändrade mig, jag föll in i ledet för det man skulle vara för att inte sticka ut, och hatade varje sekund

Nånstans mellan 6an o 7an bestämde ja mig för att ja skulle göra allt i min makt för att få byta skola, jag ville gå i en ”normal” skola och inte i en kristen.
Jag förvandlades till en hemsk elev, jag var elak mot mina lärare, tog sönder allt jag kunde i skolan, struntade i lektioner, o allt däremellan bara för att bli avstängd, o få uppmärksamhet från mina föräldrar, för att dom skulle se att ja inte trivdes i skolan. Jag blev mobbad ganska mycket och de hjälpte inte direkt till för att jag skulle vilja vara kvar. Men vad jag än gjorde så fick ja inget annat straff än kvarsittning och en utskällning från mina föräldrar. Mötena med rektor och lärare om mobbingen som jag trodde skulle få alla vuxna att öppna ögonen, förvandlades till att dom förklarade att mina mobbare, säkert bara var hemligt kära i mig men inte vågade säga nåt (eller hur) så dom fick aldrig några reprimander heller.

Jag kommer ihåg en specifik händelse i skolan, osäker på vilken årskurs men det var i alla fall vinter, och våran skolmatsal låg på andra sidan vägen så man visste alltid att risken för att en snöboll kom var otroligt stor, men jag gick i godan ro från matsalen tillbaka mot klassrummen, när jag blir attackerad av 2 av mina mobbare, dom slänger isbollar i huvudet, får tag i mig och trycker in så mycket snö i min mun och hals att jag tillslut inte kunde andas. En av mina tjejkompisar fick tag i mig och hjälpte mig in och in i ett badrum där vi försökte ta bort all snö, men andningen var för påverkad så jag kollapsade på golvet. Sjuksköterskan kom springande och någon ringde min pappa som jobbade en två minuter bort. Det blev en akuttur till akuten för att kolla om det blivit någon skada i halsen på grund av snön, som kanske inte var den fräschaste. Trots detta, trots att min pappa och mamma ringde till skolan och krävde att pojkarna som gjort detta skulle få någon form av bestraffning, hände ingenting. Ord mot ord. 2 av dom och jag och min kompis.. Den dagen bestämde jag mig helt och fullt att jag hatade den skolan, och att jag aldrig någonsin skulle sätta min fot där igen när jag väl kom därifrån

Boken om livet

Hallå alla

 

jag har tagit en välbehövlig paus från bloggandet, har haft så otroligt mycket att göra, och det har varit mycket bakom kulisserna som tagit tid och energi från mig så bloggande har varit absolut sist på min lista

men nu är jag tillbaka, och jag har under min paus bestämt mig för att dela med mig av min ”bok” som jag skrivit om mitt liv

 

den är långt ifrån färdig men den är påväg, den är lite hattig och lite förvirrande, precis som jag själv är ibland 😂

men jag hoppas ni ska gilla de, lämna gärna kommentarer framöver när ni läst 🙂

 

kram Vickan

Ny community i en ny app

Ny community i en ny app

Det har kommit en ny app som heter Medograf som är riktat till personer som är i stort behov av att prata och fråga om sjukdomar, diagnoser och mediciner.

Det här är en smart plattform för medlemmar att diskutera, fråga och få professionellt svar. Men också av andra medlemmar som har stor kunskap och erfarenhet. Man kan också komma i kontakt med läkare.

Här är man helt anonym och man kan fråga om det mesta helt i skydd av din anonymitet. Det är det absolut bästa med den här nya plattformen och den är i en app på telefonen. Så man snabbt och lätt kan kan komma åt information och stöd var man än befinner dig.

Man kan få stöttning varje dag från andra som lider av samma åkomma som en själv, t ex ADHD. Eller om man har någon annan ovanlig diagnos som är svår att prata med andra som inte förstår. I den här appen kan man få den kontakt med någon annan med samma dilemma, någon som förstår, och bara känslan man inte är ensam om sin diagnos kan bara det vara läkande.

Här kan man också läsa på om medicinering, biverkningar och hälsotillgångar.  Du kan ansluta dig så du får åminnelse när man ska hämta ut nästa medicin, så man inte glömmer.

Framtidens app är här för den som vill ha kontakt med likasinnade i svåra tider.

Till startsidan