Våldtäkten som förändrade allt

Men det kom också in 2 människor i mitt liv som gjorde skolgången lite roligare. Dom levde sina liv utan Gud och sket i allt, ja älskade att umgås med dom, men fick ofta gå in till rektorn som försökte förbjuda mig att umgås med dom, han lyckades inte så bra. Med dom kunde jag känna mig som mig själv. Det var inte längre låtsas skratt utan genuin lycka varje dag när jag fick umgås med dom. Ena killen kände jag dessutom utanför skolan på ett annat sätt, vi bodde på samma gård, hans föräldrar och mina föräldrar kom väldigt bra överens och han umgicks mycket med min bror.

Jag började umgås med dom även utanför skolan, vi festade tillsammans, cyklade runt på Uppsalas gator hela nätterna, skratta och snackade skit.  Jag behövde inte låtsas eller lägga på mig en mask. Jag kunde äntligen slappna av. Det här medförde även att jag insåg mer och mer att det fanns mer i livet än bara kyrkan och kristendom, jag förstod inte varför jag skulle tvingas in i ett liv jag aldrig kände att jag hört hemma i, jag ville inte det som dom andra i kyrkan ville, och vi trodde absolut inte på samma saker. Jag gjorde mer och mer uppror mot mina föräldrar,mot kyrkan,skolan och hela världen.

Allt eftersom tiden gick,  så började ja få mer o mer vänner utanför skolan. ”Normala” människor som inte strävade efter att leva med Gud så jag kunde slappna av på ett annat sätt. Jag var mer och mer med dom och festade, hängde i stan eller i halvskumma lägenheter som vi inte riktigt visste vems det var. Men vi hade kul, och vi njöt av livet som tonåringar i Uppsala.

Men allt bra för också med sig saker som inte alltid är bra.
Så nu kommer vi in på där de började gå ”snett” för mej

Jag hittade alkoholen mer o mer och började festa mer o mer trots att mina föräldrar försökte hindra mig, dom hade såklart mer livserfarenhet än vad jag hade och ville inte att jag skulle hamna snett. Dom hämtade mig otaliga gånger inne i stan när jag bestämt mig för att stänga av telefonen eller helt enkelt ignorera deras samtal, flera gånger tror ja säkert att de var någon som ringde mina föräldrar också och bad dom hämta mig, för jag tror nånstans att några av mina vänner såg att det barkade utför, och försökte bara hjälpa mig

En kväll så blev ja medbjuden på en fest utanför Uppsala och tackade självklart JA. Drog nån lögn för mina föräldrar(förlåt) om att ja skulle till en tjejkompis o drog iväg. Hade fått veta att alkohol bjuds de på så ja behövde inte jaga nån för att köpa ut, slängde med mig snyggare kläder i en väska, mer smink och gick hemifrån och såg ut ungefär så som jag gjorde när jag skulle till skolan. Bara för att senare på förfesten byta om och sminka mig ännu mer, man måste ju passa in på festen och smink hade alltid varit ett stort intresse

Och i början, hade ja sjukt roligt. Massa härliga människor, grym musik, alkoholen flödade precis som det lovats, helt enkelt en riktigt bra kväll
Tillslut mot morgontimmarna började festen dö ut, flera hade redan åkt vidare på andra fester, vissa skulle ut på krogen och även jag och mina vänner bestämde oss för att bege oss vidare. De gick inga bussar längre så vi kom fram till att vi skulle gå tillsammans ner till stan, en promenad på säkert 5-6 kilometer men alla var fulla och glada och vädret var bra så vi knatade på, och sjöng otroligt falskt längst vägen och vissa dansade vidare till nåns sång.

Halvvägs så började ja o en killkompis halka efter dom andra o tillslut såg vi dom inte ens längre. Men vi skratta o sjöng tillsammans i vårat otroligt fulla tillstånd hela tiden, stämningen hade varit så bra hela kvällen så jag märkte inget annorlunda med honom, han var lika glad och rolig som alltid

Längst den här vägen vi går, kommer det efter bara någon kilometer åkrar,öppna fält på båda sidor, och även om det fanns gatulampor så blev det väldigt mörkt när vi kom till den delen av sträckan. Vi pratade om efterfesten vi skulle gå på när han går snabbare, framför mig och svänger av ut på ena åkern, han skulle ut och kissa och var rädd att det skulle komma bilar och ringa polisen, så han går ut kanske en 10-15 meter för att lätta på trycket. I början såg jag vart han gick men ju längre ut han kom desto svårare blev de, det ska även tilläggas att min syn inte var den bästa och glasögon var en accessoar jag inte ville ha. Vi pratade medans han kissade, om allt och lite till, nån tjej han börjat dejta men han hade svårt med närhet, och mitt i en mening avbryter han mig. Ropar åt mig att han hittat nåt och att jag ska komma ut till honom på åkern. Jag var inte super intresserad av det med kjol och högklackat men efter en stunds övertalning kliver jag ut på den halvgyttjiga åkern, och ropar åt honom ”hjälp mig att hitta dig, jag ser dig ingenstans ”

Men han svarar inte. Istället puttar han omkull mig, håller fast mig och täcker över min mun med sin hand. Han viskar i mitt öra ”håller du inte käften så dödar ja dig”. Jag var vid de här laget övertygad om att de var ett dåligt skämt, han var en av mina närmsta vänner, helt bortkopplad från kyrkan, den jag stod närmast, som jag delade alla mina tankar och funderingar med. Men det var inget skämt, han säger förbannat ”jag undrade när du skulle släppa till, men det verkar aldrig hända. Du har lockat mig i flera månader, erbjuder du inte så tar jag” Fortfarande i chock märker jag knappt att han drar av mig kläderna, men jag känner smärtan när han våldtar mig. Han trycker ner mitt huvud i leran och säger åt mig att hålla käften.

När han är klar ställer han sig upp, drar upp sina byxor och skrattar. Jag tittar upp mot honom, och ser bara siluetten av han i mörkret, innan han säger att jag nu fått det jag förtjänat, och bett om länge. Sen går han. Han lämnar mig ute på åkern, halvnaken och lerig. I chock… Min hjärna ville nog inte riktigt greppa vad som precis hade hänt, en av mina bästa vänner, en kille jag nästan sett som en extra bror, som visste allt om mig. Jag trodde det var en sjuk mardröm och önskade att jag kunde vakna

Lämna ett svar

Till startsidan