Jag försökte överleva

  • Jag kommer ihåg en kväll,min tjejkompis hade frågat honom ifall jag kunde va hos honom när hon skulle iväg på något annat och han sa ja, vi skulle dricka öl och kolla på fotboll på tv, hans favorit lag skulle spela.Jag var inte ett dugg insatt eller intresserad av fotboll men tänkte att det var i alla fall bättre än att vara med henne. Så jag satt i den otroligt sköna soffan, kollade på fotboll och drack öl, drömde mig bort att varje dag skulle vara såhär i fortsättningen innan ja skratta för mig själv o tänkte ”vilken idiot du är…det blir aldrig bättre, du kommer dö i den där lägenheten”
    När matchen va slut va vi fulla båda två, och jag trodde att vi bara skulle vänta på att hon skulle komma tillbaka så vi kunde åka därifrån, men denna människa som jag tyckte var så bra, hade andra planer.

På nåt sätt hamnade vi inne i sovrummet, jag vet inte om han drog in mig dit eller om jag gick frivilligt, men i säng kom vi i alla fall. Jag minns att jag frågade va han gjorde, och varför vi skulle lägga oss i sängen, men han hyssja mig bara. Han var som alla andra, han ville ligga med mig och inget annat. Han njöt för fullt och jag stängde av, drömde mig bort till ett annat liv och grät.. Men han märkte ingenting…

När han va klar klädde han på sig och sa ”tack för ikväll, de va kul” Och jag visste inte va jag skulle göra. För första gången va ja helt själv, världens chans att sticka, gå till polisen, gå hem, göra vad som helst. Men jag vågade inte. Jag var helt säker på att de va ett test för att se om jag skulle stanna,att hon hade övertalat honom att göra allt de där och sen stå och vänta nere vid gatan för att se om jag skulle komma ner, så jag låg kvar där i sängen, och undrade om det fanns nån enstaka människa där ute som undrade vart jag var.

Livet för mig fortsatte som vanligt. Jag försökte överleva på bästa sätt
Följa med på allt dom ville, de va enklare så. Jag anpassade mig till min nya vardag och hoppades, hoppades på att få komma hem igen. Eller att dom dödade mig och fick det avklarat. Jag blev iskall,stängde av alla känslor. Jag har ett svagt minne att jag bad om att bli dödad, att jag sa till dom att slå bara ihjäl mig, eller skjut mig. Få de överstökat och ta nån annan. Jag orkar inget mer.

Än idag har jag väldigt enkelt för att stänga av alla mina känslor mot människor, jag kan på en sekund gå från att tycka väldigt mycket om en människa, till att bli helt likgiltig till hur det är med dom,vad dom gör, om dom lever eller inte. Jag får människor att försvinna när det blir för jobbigt. Om det är en bra egenskap eller inte låter jag vara osagt, men det har räddat mig många gånger från mer smärta och sorg, och så länge det funkar för mig så kommer jag hantera mina problem så, tills jag sakta men säkert kan nysta i saker i min egen takt.

Lämna ett svar

Till startsidan