Funktionsvariationer inom NPF, ett ämne vi borde bli bättre på att ta upp och lära oss mer om

Som planen sett ut skulle ju W ha feriepraktik 2veckor genom kommunen. Walther har funktionsvariation i form av lätt/medelsvår autistiskt syndrom (Har inte koll på de nya benämningarna på autismspektrumtillstånd) samt lindrig utvecklingsstörning. Vi var nere i fredags och hälsade på, förklarade lite olika saker som de behövde tänka på. Tyvärr gick det inte riktigt. Han behövde mer stöttning än de OCH vi trott, de kunde inte ha ögonen på honom för det sinkade dom, han behövde ha mer pushning. Han gjorde precis det de sa och sen fick dom starta honom på nytt. För allas bästa fick han avsluta efter en dag.

Det kändes frustrerande. Nu har vi fått bra stöd från både arbetsplatsen och AME. En riktig miss-match skedde. Olyckligtvis:/ Men vi har delvis löst det för Walther att han ska vara med Peter nästa vecka på Ica så han får jobba. De skulle ringa AME också. Och då det inte är Ws fel så skulle tjejen på AME försöka lösa att han får sin lön som utlovat.

Jag har känt stor skuld under dagen. Jag hade ju kunnat prata med dom när vi ringde första gången och checkat om vi kunde fått komma ner några gånger i sommar innan arbetet börjar, inte bara för att hämta kläder och träffa arbetsledare en gång. Lätt att vara efterklok! Sen har det ju varit en hel del  motgångar och svårigheter för mig med genom arbetslivet just p.g.a mina funktionsvariationer (ADHD, Atypisk autism/Asperger) Och såklart kändes det så fel att han får motgång direkt.

NPF

Har man funktionsvariation av något slag så är det lättare att det blir fel. Och speciellt när det handlar om NPF (Neuropsykiatriska funktionsvariationer) som Autism och ADHD.
I både mitt och Walthers fall handlar det om att saker som andra anser är självklara inte alltid är självklara från början. Man får en uppgift och utför den. Då är arbetet gjort. Eller? Om man inte fått vidare instruktioner vad man gör när det är klart då vet man inte riktigt vad man ska göra.

Jag har lärt mig att hantera detta, jag har tränat in att ta eget initiativ och lärt mig att fråga människor omkring mig om det är nåt. Men det tog tid för mig med innan jag lärde mig det på jobbet. Och det är samma sak för Walther. Och han har aldrig arbetat innan. De gjorde vad de kunde, de försökte hjälpa honom. De tog till sig av det jag sagt i fredags att de måste säga att det är ok att han frågar eller säger till om det är något. Men när inte den/de som sagt att det var okej fanns i närheten vågade han inte fråga de andra. Vilket blev helt tokigt.

Jag sa till honom igår morse att han skulle säga till om det var något och att det var ok att säga till. Men för honom är det inte en självklarhet att fråga om den han är med sagt att det är ok.

Vi tar alla lärdom

Men slutsatsen vi drar är att alla inblandade lärt sig av situationen, både vi och arbetsplatsen och AME. Vilket jag ändå kände var bra. Vi hade ett möte, delade tankar och erfarenheter och konstaterade att vi lärt oss nåt av allt. Det blev liksom inte bara “Det funkade inte, tack och hej!”

Nu får han ta det lugnt några dagar, jobba lite nästa vecka på ICA och sen börjar skolan den 11/8, vi lägger detta bakom oss och drar vidare. Även om situationen är ledsam.

Ska se om vi kan ta en sväng på Tôrget imorgon fm. Kanske en fika ihop. Lite uppmuntran för honom. Får se lite hur vi gör.

Har du erfarenheter av funktionsvariationer inom NPF och/eller andra funktionsvariationer? Har du tips och råd inför arbetslivet?

Berätta gärna via kommentarer eller maila mig!