Dags för en utmaning igen och denna gången är det BucketList Challenge! Vad vill du se, göra eller uppleva innan du dör?
Häng på i min Bucketlist Challenge och skriv din egen Buckelist och låt oss inspirera varandra i en härlig utmaning. Länka gärna tillbaka hit när du skriver din lista.

Bucketlist Challenge – Övervinna fobier

Höga höjder

Fobier, ja, jag har tro det eller ej fobi för hög höjd, och bor på våning 3. Men jag har vant mig och kan titta ner numera, men i början skakade jag och mådde illa. Men skulle ju aldrig åka uppskjutet eller fritt fall på Liseberg (eller är något av dom på Gröna lund?!).. aldrig… då har jag ju inte fast mark under fötterna. Pariserhjulet åker jag om jag måste, tex med Walther om han vill.

Men när jag var barn 9-10 år så var vi i Skåne, jag, pappa och farmor. Vi bodde på en camping strax intill Kullens Fyr utanför Helsingborg, jag låg och tittade på fyrens lampor varje kväll. Så mysigt. Vi besökte sen Kullens fyr, och skulle gå runt uppepå fyren och kolla utsikten, jag KRÖP! Och ville bara ner. Fy va rädd jag var. Ryser när jag tänker på det nu!

Samma sak i Warszawa när vi gick upp i Kulturpalatset (som jag kommer att berätta om imorgon), var så rädd och fick sån ångest. Men kände mig urlöjlig när grabbarna från Stengärde var med mig, men dom brydde sig inte om det;) Det var ok att jag var rädd. Men jag gick in rätt fort.

Trånga, mörka trappor eller källarutymmen

En annan fobi jag har är trånga källarutrymmen och trånga trappor, har säkert med min kroppsbyggnad att göra, jag är rädd för att fastna eller att inte kunna vända tillbaka utan måste fortsätta att gå i trapporna eller utrymmet. T.ex. i Valstad kyrka, när man ska upp i tornet, sist gjorde jag ett försök, men skyllde på ryggen. Och ja jag hade nog inte riktigt klarat trapporna med ryggen heller för då var det rejält tufft med ryggen!.

Broar eller höga övergångar

Broar  är något som skrämmer, främst höga broar. Och språngbron (tror jag den heter) över ån Tidan här i Tidaholm. den är smal och har räcke på en sida och under är det vattenfall… hatar den! Går över i yttersta nödfall.

Höga broar som Ölandsbron, eller Stallbackabron (Trollhättan) är riktigt hemska, jag blundar och kör ner  huvudet så jag slipper se! Det är fruktansvärt! Jag tror att bilen ska rasa eller ramla av bron, trots att jag vet att det inte händer. Jag åker över broarna, men tittar inte förrän man kommit över. Och än mindre kör jag över broarna om jag skulle köra något fordon! Det är fruktansvärt!

I Skövde på järnvägsstationen finns det en gångtunnel över spåren. Man ser rätt ner på spåren! Där springer jag nästan för att slippa titta ner när jag går över.

Rulltrappor nedför:

Ja, det är också en grej som jag måste tänka extra på om jag är på järnvägsstationen i Skövde. Rulltrapporna, jag åker hellre hissen eller går i trappor, även om det är omvägar. Och det är ju inte bara där som det är rulltrappor, det är massor av ställen.

Tror det är värsta fobin (förutom den sociala fobin). Jag måste veta att jag kan ta hissen eller trappor för att ta mig till rätt plats. Om inte struntar jag i den platsen, t.ex i affärer och varuhus. Uppför är oftast inga problem, men nedför! Och speciellt vid minsta lilla väska eller påse med mig så tar det stopp, jag klarar det inte. Jag får panikångest och blir svimfärdig. Ofta är det ju mycket folk också och då blir det ännu värre! Då känner jag mig lite trängd.

Social fobi

En fobi som nog alltid legat lite i bakgrunden, men som blossade upp 2018 i samband med min senaste STORA depressionsperiod. Jag har sen dess haft svårigheter i stora folksamlingar, vill ha ett hörn att sitta i eller hitta ett ställe där jag kan “fly”, men på jobbet kan jag träna på det när det är folk som står i kö och ska handla, jag kan vara i vårt lilla pentry och ändå se folket eller gömma mig i ett hörn om jag har en riktig skitdag. Detta har blivit svårare med åren.

Jag är tacksam att det finns självscanning att tillgå i de flesta mataffärer. Jag slipper köa, med folk framför och bakom mig, jag slipper stå och packa ner med folk omkring mig! Det har hjälpt mig att kunna gå och handla min mat, jag behöver inte oroa mig.

Och nu under pandemin har det ju varit lugnare i butikerna och det har varit lättare att handla utan panik och rädsla för mycket folk som inte håller avstånd. Men jag märker nu när man släppt mer och mer på restriktionerna att det blir mer och mer folk och de håller inte samma avstånd längre utan ska trängas. Men än så länge hanterar jag det… men jag har folk att prata med om det och som kan följa med mig om det behövs.

Sociala fobier är nog en av de största fobierna. Det och fobier för småkryp, ormar, råttor& möss.

Har du några fobier? Har du haft fobier och övervunnit dom? I så fall hur? Kommentera eller häng på i min utmaning Bucketlist Challenge du också!