Har sagt det förr och säger det igen: Det är okej att inte må bra! Att tillåta sig själv att må dåligt ibland. Men inte låta det ta över hela livet eller låta sig stanna i det dåliga måendet. Kommer man inte därifrån själv så är det inte ett misslyckande att be om hjälp, du är inte svag för du behöver ta hjälp! Du är STARK!!På hösten när mörkret kommer blir jag ständigt påmind om min recividerande (återkommande) depression och hur känslig jag faktiskt är. Och i år är inget undantag. Men jag ger inte upp!Nu har jag ständig värk i min högra hand också, som gör sitt till. Läkaren kollade ju den förra tisdagen, och det är en Senskideinflammation. Men det har inte blivit bättre, värken håller i och har brett ut sig. Pratade med distriktssköterskan i em (fick vaccination nr 3), men det var inte “min” distriktssköterska eftersom de hjälps åt med vaccinationerna i kommunen. Men det är lyft och min distriktssköterska kommer höra av sig.Har jobbat idag och jag mår bättre av att jobba, även om jag känner att det är jobbigt när jag inte kan ge 100%. Men tacksamheten till kollegor som hjälper till och stöttar är så stor. Vi ger och tar av varann hela tiden.

Våga säga ifrån

Men för att återgå till ämnet för detta inlägg, att det är okej att må dåligt. Psykisk ohälsa är okej att ha och prata om. Men man får inte stanna i det dåliga, man måste gå vidare, våga leva! Att leva med psykisk ohälsa är inget konstigt eller ovanligt, det är okej.Vi måste hjälpas åt att stå upp för varandra, visa varandra kärlek och respekt, vi måste våga säga ifrån när vi mår dåligt. Vi måste hjälpas åt att få beslutsfattare att förstå hur stort detta med psykisk ohälsa faktiskt är, våga prata om det. Genom att hjälpa oss själva kan vi hjälpa andra.

Ta tillvara på dessa ord, kämpa på och tillåt själv att må dåligt ibland, men ta dig uppåt.