Detta inlägg – Home let’s stay home är ett gnälligt inlägg. jag har en liten tuff period just nu.

Ja, har väl inget annat val just nu. Jobbade tisdag och en stund i onsdags. Fick testresultat på fredagens Covidtest i måndags, negativt. I tisdags gjordes ett nytt test då man gör en smittspårning här på stödboendet. Det var också negativt fick jag veta igår och skulle slippa det test som man idag skulle göra för smittspårning. Men efter att ha jobbat halva förmiddagen i onsdags fick jag gå hem. Kände mig hängig och mosig. Kom hem med 38graders feber och sen dess har den gått upp o ner, med toppnotering 38,4 igår. Just nu är det lugnt, men mår inte alls ok.

Sköterskan var här och gjorde Covidtest nyss – inte najs alls, men gött när det är gjort. Vi diskuterade detta med febern och urinvägarna, och hoppades på att odlingssvar kommer idag så jag får behandling förhoppningsvis ikväll. Från början hade jag trängningar och täta toabesök – utan att det kom så mycket. Nu kommer feber till och ifrån. Trängningarna gör att blåsan känns fylld och gör ont som om man inte vart på toa på länge. Obehag med sveda när jag är på toa och ont bak på höger sida.

Jag har en oro dock att odlingen inte ger så mycket, de stickor som tagits visar inget. Jag orkar snart inte – jag brukar inte klaga som ni vet. Varför klaga när det finns dom som har det sämre?! Men nu har det faktiskt varat så länge, 2,5 vecka och det påverkar mig min vardag.

“Jag förstår inte hur de tänker!”

Ja det en fras som jag stöter på av omgivningen kring detta med restriktioner.

Jag bor på stödboende det inom LSS. Stödboende är inte samma sak som gruppboende. Jag har mitt, sköter mitt men med viss hjälp. På gruppboende är behovet av hjälp större.

Vi har ju sjuksköterska kopplad hit, hon får genom medicinskt ansvarig sköterska (MAS) kommunen förhållningssätt och restriktioner att följa inom vård och omsorg. Därför har vi mer restriktioner än allmänheten (vet inte hur jag ska uttrycka mig).

Jag har hört om läkare och experter som i media sagt att vi nog ser ett slut i pandemin. Den nya mutationen är som en vanlig förkylning bla bla bla… Covid har ökat drastiskt igen.

Home let’s stay home! Jag är i karantän även om jag endast har symtom som feber vad det gäller covid. Därav klassas jag som ev. smitta tills provsvar visar annat. Det är alltså riktlinjer som vi måste följa eftersom vi tillhör vård och omsorg.

Saknaden…

Eftersom jag som sagt är i karantän så får heller inte ha Walther här, det är så tufft och jobbigt. Att inte få ha sitt barn hos sig. Sist han var här fick han åka hem till sin pappa tidigare på grund av mitt mående. Nu får han inte ens komma hit. Det känns elakt att säga att han inte får komma hit, men det är som det är. Han vet om detta, jag har berättat tydligt för honom. Jag skrev i måndags om hur smart han är. Det stärker mig just nu.

Igår efter att ha pratat med honom kom det tårar på mina kinder, både av saknaden men också oron över att han ska vara orolig. Jag skickade ett sms till personalen på hans internat, så de vet om situationen och kan bemöta honom om han är orolig. Han liksom jag säger inte alltid om något tynger honom, men man kan läsa av honom. Vilket också internatpersonalen lärt sig. Det kändes skönt att släppa kontrollen över honom igår kväll, jag kände mig trygg. Är det nåt hör de av sig också.

På tal om kontrollbehov…

Har ni sett den nya tv-serien med Lars Lerin – Vägen ut? Återigen har han valt att ta sig an dysfunktionella personer. Denna gången är det människor som liksom han varit missbrukare och kommit tillbaka. Så intressant, första avsnittet handlade om just detta med att ha kontrollbehov och släppa det. Intressant och jag rekommenderar den. Har inte sett hela serien. Är inne på andra avsnittet, men redan nu är jag fast i serien. Lars Lerin är fenomenal och SVT har verkligen återigen lyckats med en tv-serie som skildrar på ett bra sätt.

Svävade ut lite nu, förlåt – det blev så bara.

Nu ska jag försöka sova en stund till, jag är så trött… Förlåt för ett dystert och mörkt inlägg. Detta är ju ett inlägg jag inte gärna skriver längre… Men det visar väl att jag vågar vara människa som visar mitt mående och känslor och inte bara skildrar det positiva.

• En uppmaning till er som inte tillhör vård och omsorg, tänk efter vid minsta symtom!

Home let’s stay home!

Hur mår du idag?