I mitt förra inlägg skrev jag om demokrati, utnyttjande av de demokratiska rättigheterna och synen på svenskar och icke-svenskar.

Jag vill idag berätta om min syn på dessa “kategorier”. Jag vill inte särbehandla någon/några, alla har lika värde, alla har rätten att få leva och finnas till och vara delaktig.

I min vardag möter jag ofta människor med annan etnicitet än mig. På jobbet möter jag människor från Syrien, Iran, Afganistan, Ukraina, Polen, Afrika (fler länder jag vet, men har ingen koll på vilket afrikanskt land) m.fl. jag tycker det är spännande att lära känna andra människor och lära mig mer om dom och deras kultur m.m. varje fredag är vi ett gäng som sjunger tillsammans, samarbete mellan kulturskolan och kompetenscentrum. Det är bara några få som inte har utländsk bakgrund. Jag har fått lära känna flera lite mer och det är så kul att de lär sig svenska, svenska seder, och jag lär mig från dom. Och jag tycker det är otroligt roligt och lärorikt. Dessutom vågar dom utmana sig själva när de ska handla hos oss i caféet. De vågar prata även om grammatiken och uttalet inte är helt rätt, men huvudsaken är att vi förstår varann. De försöker!

Jag har sedan barnsben haft samma syn på människor med annan bakgrund. Redan som 4åring år 1988, började jag umgås med flyktingar från bl.a. Iran. Det var några familjer som hyrde lägenheter på området min farmor bor på. Vi lekte ofta, farmor bjöd på fika ibland, och de bjöd på mat och godsaker. Och de lärde sig svenska snabbt. De tog av våra seder och bruk och vi fick lära oss av dom. Det var att ge och ta.

“Vi skulle inte kunnat anpassa oss så bra om vi kommit till Sverige idag.”

En av familjerna flyttade till Katrineholm och sen till Stockholm. Men för några år sen var en av tjejerna i familjen här på besök och vi pratade om vår barndom och ett stort ljus gick upp för mig. Hon en tjej född 1983 i Iran, kom till Sverige som 3-4åring sa så kloka ord. “Vi skulle inte kunnat anpassa oss så bra om vi kommit till Sverige idag”

De kom till ett område där både svenskar och människor med annan etnicitet bodde. Vi lärde oss av varann, de fick lära sig svenska och träna på din svenska och barnen fick en fin start.

Idag hamnar alla flyktingar i princip på samma ställen och de vet inte om de ens får asyl. Jag har säkert fel, men jag har några tankar om vad som ofta kan ligga bakom olika brottsliga handlingar:

• Psykisk ohälsa
• Traumatiska upplevelser
• Ovisshet och oro
• Känslan av att vara i ett fack “vi mot dom”

Sakerna ovan går i varann väldigt mycket. Men mår man dåligt är det lätt att hamna snett.

Mitt motto:

Hur ser ni på detta med Sveriges syn och hantering av olika människor? Är det jämställt (inte bara genusperspektiv)? Har alla lika värde för att få leva? Om inte varför. Kommentera gärna. Men håll god ton, sprid kärlek inte hat. Vi får ha egna åsikter med ingen ska bli sårad!

Fullt medveten om att detta inlägg blev lite snurrigt kanske. Men blir lätt så när jag använder min telefon, har inte samma överblick på flödet.

Ha en fortsatt bra torsdag kväll. Kramelikram