Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

En möjlighet att kunna höra del 1 av 3

Denna veckan, 11-17 oktober är det Hörselveckan i Sverige, och på lördag 16/10 är det Hörselskadades dag.
För att uppmärksamma detta har jag (och med hjälp av min son Walther) skapat en “inläggs-serie” i 3 delar: En möjlighet att kunna höra, med start idag 13/10.

Walther är med på att jag skriver och berättar. Vi har pratat om det och han vill berätta att det inte är konstigt att ha en hörselskada/hörselnedsättning och behöva hörselhjälpmedel.

Del 2 och 3 kommer ut i 6 och 13november. I ett av kommande inlägg kommer vara fokus vara på Walther, han ska få berätta antingen som gästbloggare eller genom att jag intervjuar honom. Det ska vara fokus på hans tankar och funderingar kring det hela. Hur han upplever att vara ung ha en hörselnedsättning, hur han upplevt “resan” fram tills nu.

Jag har ju genom mina år som bloggare skrivit en del om bland annat hörselskador. Är sen många år medlem i HRF (Hörselskadades riksförbund) och jag är både stolt och tacksam över detta, det har gett mig kunskap om hörselfrågor. Inblick i hur det är  att leva med en hörselskada men också ur anhörigperspektiv som både dotter och förälder i mitt fall.

50/50

Sedan 2016 har Walther haft en hörselnedsättning på vänster öra, på grund av en svår öroninflammation (läs om det under kategori Öronprinsen) som kunde tagit hans liv. Det är ett ganska ovanligt tillstånd som kallas Mastoidit (klicka gärna på länken för att läsa om det).

För drygt ett år sen lagade man trumhinnan för att han ska slippa ha hörselproppar i när han badar och duschar men också för att ge hörseln en chans att bli bättre. Innan dess gick vi med tillsammans med Walther och hans ansvarige läkare igenom fördel och nackdel med operationen, riskerna, eftervård m.m. Walther fick sedan själv avgöra om han ville gå igenom en operation till. Men efter att vi pratat om det fram och tillbaka så bestämde han sig för att låta sig opereras.

Vi visste att det  var 50/5o chans att det skulle bli bättre eller sämre hörsel. Det blev tyvärr sämre. Men han vann så mycket annat genom att få operationen gjord. Och en hel trumhinna ger bättre förutsättning för att hörselhjälpmedel ska fungera bra, det ger en möjlighet att kunna höra.

Förståelse och kunskap om att se den enskilda individen

Och dit har vi nu kommit. Walther har själv berättat om hur han upplever sin dåliga hörsel, att han tycker det är jobbigt i skolan när han inte hör ordentligt. Han har fantastiska lärare som vet om detta och verkligen hjälper honom. De bemöter honom (och de andra eleverna) på ett fantastiskt sätt. De ser inte människorna i klassrummet de ser individerna och gör det bästa för varje elev! Något som alla som arbetar med människor borde tänka på.

Just hörseln är så viktig att ha!

Tydligt och pedagogiskt

I fredags var Walther och jag iväg och träffade en audionom (En person som arbetar med hörselvård och med information om hörselskador och hjälpmedel). Utifrån senaste hörseltest konstaterade vi att en hörapparat är ett bra alternativ för Walther. Vi fick också veta att hans hörselskada är ett så kallad Ledningshinder. Innerörat är helt, men trumhinnan är ju skadad. Så han fick titta på en sådan apparat som han ska få, välja färger på apparat, slangfäste och om han ville ha en “plopp” eller bara slang. Han valde röd apparat, blått slangfäste och röd plopp.

en möjlighet
Övre vänster bild: Färgen till slangfästet. Nedre vänster bild: Färgen som själva hörapparaten kommer få. Höger bild: Walther med (enligt mig) skitsnygg rosa lera i örat för att göra ett avtryck, tråden hänger för att det ska vara lättare att ta ur avtrycket när det stelnat.

Den 4/11 ska vi träffa audionomen igen och då ska han få sin apparat.

Han får verkligen en möjlighet att kunna höra. Och informationen som audionomen gav om hur det kommer vara när han får apparaten är var så bra och pedagogisk, både med bilder och ord. Som att hjärnan kommer bli trött i början av nya ljudintryck och spänningar. Ungefär som när man är otränad och börjar träna så får vi ju träningsvärk. När man får en hörapparat arbetar hjärnan mer och den får träningsvärk (enkelt förklarat).

Lite matnyttig information till både oss och skola fick vi med oss. Och på kvällen sa Walther “Mamma, personalen i hus 7 (internatet), ville kanske också ha informationen?!” Kloka unge! Haft kontakt med hans kontaktperson på internatet och ska beställa information även till dom från hörselverksamheten.

En hörapparat ger inte tillbaka 100% av hörsel – även om tekniken blivit både förbättrad och avancerad

Även om en person får en hörapparat så betyder det inte att personen kommer och höra lika bra som en person utan hörselnedsättning. En hörapparat förstärker ljudet, men kan aldrig ge fullgod hörsel. Förr var hörapparaterna sådana att ALLT ljud togs upp, vilket var problematiskt. Dagens apparater har blivit avancerade, mer anpassade och sållar mycket av ljudet omkring, så det har gått framåt. Dessutom kan man koppla ihop mobiltelefon och hörapparat så det behövs ingen handsfree;)

9 råd och tips när du träffar personer med hörselnedsättning

Oavsett om en hörapparat används eller inte så finns det mycket saker man kan göra i mötet med en person som har en hörselnedsättning. Har här nedanför knåpat ihop en presentation/bildgalleri med 9 råd och tips när du träffar personer med hörselnedsättning.

Har du någon hörselnedsättning/hörselskada? Använder du något hörselhjälpmedel?

Vill du veta mer om hörselskador, hörselfrågor och hörselvård? Här kommer det länktips:

  • HRF – Hörselskadades riksförbund
  • Hörselverksamheten Skövde – information om hörselskador och vilken hjälp man kan få. (Detta är inom Västra Götalandsregionen, men det är en liten överblick på just hörselvården och deras arbete)

Som sagt i början av november kommer del nummer 2 av 3 i min “serie” En möjlighet att kunna höra upp här i bloggen.

Har ni frågor om mitt inlägg, eller inför kommande inlägg tveka inte att ställa dom i kommentarer eller skicka ett mail (kontaktuppgifter finns här på sidan). Ni får ställa frågor till både mig och Walther.

Funktionsvariationer, NPF, och självklarheter

Funktionsvariationer inom NPF, ett ämne vi borde bli bättre på att ta upp och lära oss mer om
funktionsvariationer

Som planen sett ut skulle ju W ha feriepraktik 2veckor genom kommunen. Walther har funktionsvariation i form av lätt/medelsvår autistiskt syndrom (Har inte koll på de nya benämningarna på autismspektrumtillstånd) samt lindrig utvecklingsstörning. Vi var nere i fredags och hälsade på, förklarade lite olika saker som de behövde tänka på. Tyvärr gick det inte riktigt. Han behövde mer stöttning än de OCH vi trott, de kunde inte ha ögonen på honom för det sinkade dom, han behövde ha mer pushning. Han gjorde precis det de sa och sen fick dom starta honom på nytt. För allas bästa fick han avsluta efter en dag.

Det kändes frustrerande. Nu har vi fått bra stöd från både arbetsplatsen och AME. En riktig miss-match skedde. Olyckligtvis:/ Men vi har delvis löst det för Walther att han ska vara med Peter nästa vecka på Ica så han får jobba. De skulle ringa AME också. Och då det inte är Ws fel så skulle tjejen på AME försöka lösa att han får sin lön som utlovat.

Jag har känt stor skuld under dagen. Jag hade ju kunnat prata med dom när vi ringde första gången och checkat om vi kunde fått komma ner några gånger i sommar innan arbetet börjar, inte bara för att hämta kläder och träffa arbetsledare en gång. Lätt att vara efterklok! Sen har det ju varit en hel del  motgångar och svårigheter för mig med genom arbetslivet just p.g.a mina funktionsvariationer (ADHD, Atypisk autism/Asperger) Och såklart kändes det så fel att han får motgång direkt.

NPF

Har man funktionsvariation av något slag så är det lättare att det blir fel. Och speciellt när det handlar om NPF (Neuropsykiatriska funktionsvariationer) som Autism och ADHD.
I både mitt och Walthers fall handlar det om att saker som andra anser är självklara inte alltid är självklara från början. Man får en uppgift och utför den. Då är arbetet gjort. Eller? Om man inte fått vidare instruktioner vad man gör när det är klart då vet man inte riktigt vad man ska göra.

Jag har lärt mig att hantera detta, jag har tränat in att ta eget initiativ och lärt mig att fråga människor omkring mig om det är nåt. Men det tog tid för mig med innan jag lärde mig det på jobbet. Och det är samma sak för Walther. Och han har aldrig arbetat innan. De gjorde vad de kunde, de försökte hjälpa honom. De tog till sig av det jag sagt i fredags att de måste säga att det är ok att han frågar eller säger till om det är något. Men när inte den/de som sagt att det var okej fanns i närheten vågade han inte fråga de andra. Vilket blev helt tokigt.

Jag sa till honom igår morse att han skulle säga till om det var något och att det var ok att säga till. Men för honom är det inte en självklarhet att fråga om den han är med sagt att det är ok.

Vi tar alla lärdom

Men slutsatsen vi drar är att alla inblandade lärt sig av situationen, både vi och arbetsplatsen och AME. Vilket jag ändå kände var bra. Vi hade ett möte, delade tankar och erfarenheter och konstaterade att vi lärt oss nåt av allt. Det blev liksom inte bara “Det funkade inte, tack och hej!

Nu får han ta det lugnt några dagar, jobba lite nästa vecka på ICA och sen börjar skolan den 11/8, vi lägger detta bakom oss och drar vidare. Även om situationen är ledsam.

Ska se om vi kan ta en sväng på Tôrget imorgon fm. Kanske en fika ihop. Lite uppmuntran för honom. Får se lite hur vi gör.

Har du erfarenheter av funktionsvariationer inom NPF och/eller andra funktionsvariationer? Har du tips och råd inför arbetslivet?

Berätta gärna via kommentarer eller maila mig!

 

En bloggares Bloggutmaning–Dag 8

I 15 dagar kör jag en bloggutmaning för och om oss bloggare!
Häng på du med! Klicka på bilden nedan så kommer du till sidan med alla ämnen!
Länka gärna tillbaka till min blogg. Och lägg gärna till länken till ditt inlägg genom länken längst ner i detta inlägg!

Har du några speciella mål med din blogg?

Jag vill ju först och främst ha det roligt när jag bloggar, inspirera andra och bli inspirerad själv av att läsa andras bloggar. Skulle gärna tjäna lite pengar på bloggandet, men jag vill inte ha det som min huvudsyssla och huvudinkomst som influencers normalt har, jag skulle inte klara det att ha så mycket skärmtid som man behöver för det, jag måste få träffa folk irl. Men en delinkomst är absolut ett av målen med mitt bloggande. Men att jobba full tid med bara bloggen och sociala medier skulle jag nog inte klara, inte just nu. Men i framtiden kanske?!
Men just nu är väl målsättningen att ha det som deltidsjobb och att ha roligt!

Och såklart är ett mål att träffa människor som är lite som jag, som jag kan bolla tankar och idéer med och som jag kan inspirera och peppa med mina tankar och få tillbaka inspiration och peppas av läsare och er andra bloggare. Tror att det sociala är det större målet för mig faktiskt. Jag har genom åren varit “isolerad”  då jag haft svårt att träffa nytt folk., knyta an till nya människor, varit rädd att hamna utanför eller råka illa ut. Så att sitta bakom en blogg där igen ser mig har varit ett sätt att våga ta kontakter, och va bakom just skärmen tills jag känner mig säker.

Jag skriver ju mycket om funktionshinderfrågor och det är också ett mål att nå ut och visa omvärlden att det finns människor som inte är stöpta i “samhällets form” som inte klarar av det som man enligt samhället klara av, gör man inte det så är man genast annorlunda och ska behandlas annorlunda eller så ska man inte få synas, man ska vara svag. Men alla ska få ha lika värde, alla har rätt att vara en medborgare i samhället!

 

You are invited to the Inlinkz link party!

Click here to enter

Tacksam trots allt!

Alltså är inne i en fas där jag mår allt annat än bra! Herr Ångestsson är ständigt närvarande på ett eller annat vis.

Men jag har folk omkring mig som jag kan kontakta och jag har världens goaste finaste son. Min älskade Walther.

Igår var jag iväg med min kontaktperson Bea i Skövde på #Lager157. Fick mig en vinterjacka för 400kr, 2 par byxor för 120kr/ par, en långärmad topp 100kr för  och 2 bh för 100kr. Totalt 840kr.
Tänkte fotat och visat. Men orken har inte funnits och idag har jag varit med på hörselskadades dag i disponentvillan.

Ikväll har allt varit kaos i min skalle. Och dessutom bet jag av en Tor bit av en kindtand:/

Tack o lov gör det inte ont. Men det är vasst och obehagligt.
Återigen tacksamhet till hjälpen jag kan få. är beviljad tandvårdskort! Så blir en kostnad på 100kr/besök!
Kunde inte komma lägligare och min GM ska kolla i början av veckan om allt är registrerat så jag kan få gå till tandis och fixa tanden.
Måste kolla upp detta med bettskena.
När min ångest bråkar så biter jag ihop mina käkar mycket mer.

Hur har er vecka och helg varit?

Tacksam trots allt!

Alltså är inne i en fas där jag mår allt annat än bra! Herr Ångestsson är ständigt närvarande på ett eller annat vis.

Men jag har folk omkring mig som jag kan kontakta och jag har världens goaste finaste son. Min älskade Walther.

Igår var jag iväg med min kontaktperson Bea i Skövde på #Lager157. Fick mig en vinterjacka för 400kr, 2 par byxor för 120kr/ par, en långärmad topp 100kr för  och 2 bh för 100kr. Totalt 840kr.
Tänkte fotat och visat. Men orken har inte funnits och idag har jag varit med på hörselskadades dag i disponentvillan.

Ikväll har allt varit kaos i min skalle. Och dessutom bet jag av en Tor bit av en kindtand:/

Tack o lov gör det inte ont. Men det är vasst och obehagligt.
Återigen tacksamhet till hjälpen jag kan få. är beviljad tandvårdskort! Så blir en kostnad på 100kr/besök!
Kunde inte komma lägligare och min GM ska kolla i början av veckan om allt är registrerat så jag kan få gå till tandis och fixa tanden.
Måste kolla upp detta med bettskena.
När min ångest bråkar så biter jag ihop mina käkar mycket mer.

Hur har er vecka och helg varit?

Nya projekt, roliga spel och många tankar.

Har varit en grymt bra dag. Längesen jag mådde såhär bra. Ryggen har varit hyffsat snäll!

Varit i Falköping på dagsjukvården. Gick bingopromenad men jag vann inte något idag. Satsar på tipspromenaden nästa vecka istället;) 

Efter bingopromenaden spelade vi ett kul sällskapsspel. Tribond hette det. 

Vi körde i lag men man kan köra det enskilt också. Finns olika kategorier och vi körde En ska bort. Motståndarna säger 4 saker och 1 stämmer inte in. Tex Anja Pärson, Ingemar Stenmark, Charlotte Kalla och Pernilla Wiberg. En av dessa ska bort! Såklart Charlotte Kalla hon kör längdskidor de andra är/ var alpina skidåkare.

Påväg hem handlade jag. Och jag äe tacksam att jag hann med bussen 15,30 hem. Blev inte så sent då.
Nu sitter jag och ser på Lars Lerins lärlingar på Svt1. Riktigt bra! Återigen ett program där man lyfter människors styrka. De som medverkar har olika funktionsnedsättningar och de får verkligen komma fram och bli sedda för dom de är! Och de är duktiga!! Väldigt sevärt måste jag säga. Rekommenderas varmt!!

Samtidigt som jag ser på tv sitter jag med mitt projekt som jag påbörjade idag på bussen. Virkar en lampslöja till min skomakarlampa. Älskar den lampan men den ser lite tråkig ut. 4 varv är avklarade. 

Nu pausar jag lite och kryper till kojs! Godnatt!

Nya projekt, roliga spel och många tankar.

Har varit en grymt bra dag. Längesen jag mådde såhär bra. Ryggen har varit hyffsat snäll!

Varit i Falköping på dagsjukvården. Gick bingopromenad men jag vann inte något idag. Satsar på tipspromenaden nästa vecka istället;) 

Efter bingopromenaden spelade vi ett kul sällskapsspel. Tribond hette det. 

Vi körde i lag men man kan köra det enskilt också. Finns olika kategorier och vi körde En ska bort. Motståndarna säger 4 saker och 1 stämmer inte in. Tex Anja Pärson, Ingemar Stenmark, Charlotte Kalla och Pernilla Wiberg. En av dessa ska bort! Såklart Charlotte Kalla hon kör längdskidor de andra är/ var alpina skidåkare.

Påväg hem handlade jag. Och jag äe tacksam att jag hann med bussen 15,30 hem. Blev inte så sent då.
Nu sitter jag och ser på Lars Lerins lärlingar på Svt1. Riktigt bra! Återigen ett program där man lyfter människors styrka. De som medverkar har olika funktionsnedsättningar och de får verkligen komma fram och bli sedda för dom de är! Och de är duktiga!! Väldigt sevärt måste jag säga. Rekommenderas varmt!!

Samtidigt som jag ser på tv sitter jag med mitt projekt som jag påbörjade idag på bussen. Virkar en lampslöja till min skomakarlampa. Älskar den lampan men den ser lite tråkig ut. 4 varv är avklarade. 

Nu pausar jag lite och kryper till kojs! Godnatt!

Så vackert, så rörande, så underbart.

Ikväll gick det en helt underbar dokumentär på svt1. Martina har sett alla mina filmer av Tom Aland. Så sevärd och tänkvärd! Även om man har en funktionsnedsättning så ska man aldrig ge sig. Det som grep tag i mig var att Martinas mamma berättade att en läkare sagt när Martina var nyfödd att “Hon är en idiot, hon kommer aldrig bli något, lämna bort henne och glöm henne, skaffa ett nytt barn”

Fruktansvärda ord. Nu var detta på 60talet men ändå… Fruktansvärt!! Och denna tjej var långt ifrån vad läkarna sagt. Hon jobbar på ett äldreboende som städerska och hjälper även till med de äldre! Och sjunger och spelar piano fantastiskt bra.. Hon klarar mycket själv men med stöd.

Länkar nedan till filmen. Finns fler filmer om Martina på SVTplay. 

https://www.svtplay.se/video/16408682/martina-har-sett-alla-mina-filmer/martina-har-sett-alla-mina-filmer?cmpid=del:an:01-08-2018:martina-har-sett-alla-mina-filmer:pla:lp-app

Som sagt grep denna dokumentär tag i mig. Vad mycket som skiljer från 60, 70 och 80 talet fram till nu. Skulle någon sagt till oss när Walther fick sina diagnoser att vi ska lämna bort och glömma honom för han är idiot och kommer aldrig kunna leva “normalt liv” hade jag blivit rosenrasande!! Han är en underbar person. Skulle för allt i världen ALDRIG lyssna och lämna bort mitt charmtroll! 

Hur hade det sett ut om jag fått mina diagnos lika tidigt som Walther? Hade jag fått gå i vanlig klass? Eller hade jag fått gå i särskola jag också? Många tankar for i skallen ikväll!
Men en sak är säker jag är tacksam att jag är jag och att jag lever här och nu!

Så vackert, så rörande, så underbart.

Ikväll gick det en helt underbar dokumentär på svt1. Martina har sett alla mina filmer av Tom Aland. Så sevärd och tänkvärd! Även om man har en funktionsnedsättning så ska man aldrig ge sig. Det som grep tag i mig var att Martinas mamma berättade att en läkare sagt när Martina var nyfödd att “Hon är en idiot, hon kommer aldrig bli något, lämna bort henne och glöm henne, skaffa ett nytt barn”

Fruktansvärda ord. Nu var detta på 60talet men ändå… Fruktansvärt!! Och denna tjej var långt ifrån vad läkarna sagt. Hon jobbar på ett äldreboende som städerska och hjälper även till med de äldre! Och sjunger och spelar piano fantastiskt bra.. Hon klarar mycket själv men med stöd.

Länkar nedan till filmen. Finns fler filmer om Martina på SVTplay. 

https://www.svtplay.se/video/16408682/martina-har-sett-alla-mina-filmer/martina-har-sett-alla-mina-filmer?cmpid=del:an:01-08-2018:martina-har-sett-alla-mina-filmer:pla:lp-app

Som sagt grep denna dokumentär tag i mig. Vad mycket som skiljer från 60, 70 och 80 talet fram till nu. Skulle någon sagt till oss när Walther fick sina diagnoser att vi ska lämna bort och glömma honom för han är idiot och kommer aldrig kunna leva “normalt liv” hade jag blivit rosenrasande!! Han är en underbar person. Skulle för allt i världen ALDRIG lyssna och lämna bort mitt charmtroll! 

Hur hade det sett ut om jag fått mina diagnos lika tidigt som Walther? Hade jag fått gå i vanlig klass? Eller hade jag fått gå i särskola jag också? Många tankar for i skallen ikväll!
Men en sak är säker jag är tacksam att jag är jag och att jag lever här och nu!

Nostalgi, glädje och änglar!

Ikväll var det årsmötet med Hrf Tidaholm. Efter mötesförhandlingarna fikade vi och så blev vi väl underhållna av Bella & Will Murphy. 

Bella har jag känt sen jag var 14 år och hon har varit min klippa och ängel i perioder. Hon arbetade som musiklärare på Centralskolan i Tidaholm (numer heter den Forsenskolan) och jag mådde skit i perioder, var mobbad och det vart så mycket svart. I Skolan va, Bella den läraren som förstod mig och som jag kände mest tillit till. Ofta jag va inne med henne i musiksalen och grät. Hon satte sig vid flygeln och spelade och sjöng och det gav mig ett sånt lugn. Jag fokuserade på annat än stund. 

Så ikväll var det nostalgi att få höra henne sjunga igen! Blev Lika glad i hjärtat nu som då, och det föll en o annan tår ikväll, men av glädje att hon funnits/finns där! 

Foto: Annelie Aspensten

Tack Bella och Will för er fantastiska sång! Den värmde både mitt och de andras hjärtan! Tack! 

Nu ska jag sova! Blir ännu en vabdag imorgon. Walther tempar igen och klagar på ont. Så ja, tyvärr blir det samtal och troligen besök på öron/näsa/Halsmottagningen imorgon. Lagom till lovet… Va säger man? Walthers vanliga otur… Han o lov hör inte ihop…

Till startsidan