Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Välkommen härliga vår!

Härliga vår
Photo by Meriç Dağlı on Unsplash

Ja den härliga våren är äntligen här. Ljuset, grönskan, fågelkvitter och allt liv som väcks. Guds skapelse, vilken fantastisk skapelse, trist bara att vi människor förstör denna vackra skapelse på olika sätt. Kanske inte är lika kul för pollenallergiker. Tråkigt att inte kunna njuta av våren till fullo. Jag reagerar ibland på pollen, och har haft lite känningar, men inte nåt större ännu.

Jag gillar ju våren och denna ljusa tiden, men påverkas ofta av min psykiska ohälsa på våren. Det är inget undantag i år som jag tidigare berättat om. Jag tillåter mig att må dåligt, men att inte stanna där, utan hitta en väg ifrån det, inte alltid enkelt, men jag vet att jag kan vända det.

I skrivandets stund har jag varit hemma hela dagen, fixade inte att jobba idag av olika skäl, har pratat med Å i telefonen och det kändes bra, ska prata mer på fredag. Och på måndag ska jag till vuxenpsykiatriska öppenvårdsmottagningen och träffa J igen, ska bli riktigt skönt. Tacksam att jag har den kontakten, att jag inte behöver kämpa mig gul och blå för att få hjälp.

Premiär för min YouTube-kanal

Nu är det långt ifrån allt som är jobbigt. Jag har min kreativitet att falla tillbaka mot när jag inte mår bra. Måla, rita, skapa olika saker med händerna, kamera, gitarren. Vilket är så bra. Igår släpptes min allra första YouTube-video på MIN kanal – så in och kika på det och prenumerera och sprid min kanal. Jag arbetar fortfarande med att uppdatera information m.m. så det ska bli en så attraktiv kanal som möjligt.

Lägger upp första videon här:

Väntar på remiss…

Det tar en del tid att redigera och jag har haft svårt att hitta ett redigeringsprogram som jag trivs med, men det är roligt. Jag behöver ju ett enkelt program med lagom funktioner och enkla gränssnitt. Mycket för att jag just nu har bekymmer med min syn, så ibland är både läsa och skriva ett gissel.

Jag saknar samsyn, alltså ögonen samarbetar inte med varann. Min optiker  skickade remiss till en specialist för att utreda det vidare. Tyvärr kan jag få vänta ett tag. Dock omfattas jag av vårdgarantin så jag ska få hjälp inom 90dagar. Jag kan då behöva åka till något annat sjukhus än Skas (Skaraborgs sjukhus Skövde/Falköping/Lidköping), vilket jag är tacksam för. Ska sätta mig och skriva till ögonmottagningen och se om de fått min remiss för jag har inte fått någon remissbekräftelse ännu. Det har ju bara gått en vecka sedan besöket hos optikern. Detta är ju också en stress och oro som gnager i mig.

Jag har en del idéer kring mina sociala medier och kanaler, men jag måste bromsa mig själv för att inte ta död på all inspiration som man lätt gör när man blir för ivrig och kör på.

Alltså trots allt som är just nu så tycker jag ändå att livet är bra! Tack Gud för att du gett oss en den härliga våren. Den som ger ljus och liv. Eller vad säger ni gott folk? Hur har ni det?

Glöm inte att kika in på min youtubekanal, och njut av dennna härliga vår.

Up’s & Down’s v. 13

Varje måndag, kör jag en utmaning där jag summerar föregående veckans positiva och negativa saker d.v.s. Up’s& Down’s. Du får gärna vara med också, länka bara ditt inlägg i veckans inlägg. Du ska helst också länka tillbaka till mig någonstans i ditt inlägg.

Återigen har det gått lite lång tid mellan uppdateringarna… Senaste inlägget var för Up’& Down’s för två veckor sen. Det har som jag tidigare skrivit varit en jobbig period. Men det börjar ljusna.

  • Våren är påväg, solen har satt grönska i träd och buskar, fåglarna kvittrar.
  • Jag har klarat en månad utan socker 👍👍👍👍
  • I fredags kammade jag hem en top4 placering i BIGO LiveHouse (En sångtävling med 3 deltävlingar med 20 tävlande i varje omgång, och 20st i finalen).
  • Det var skönt att träffa min psykiatrisjuksköterska idag, en plan är gjord för att jag ska ta mig uppåt igen.
  • Jag har hittat massa härliga recept på sockerfria bakverk och desserter.
  • Har fått tummen upp att åka på shopping runda med G för att köpa nya påslakan och ev. Nytt vardagsporslin, bestick och glas, men det blir fram i maj av olika skäl.
  • Jag har lärt mig lyssna på min kropp mer och stoppa mig själv, även om jag gått över min gräns en aning.
  • Vissa tar sig friheten att kritisera och ifrågasätta mina beslut, och tycker att vissa saker jag gör är urlöjligt.
  • Jag har ständigt en inre rädsla och stress att jag ska gå så djupt ner i min svacka att mina mörka tankar kommer igen, att jag tappar kontrollen över mitt mående, vilket gör att jag hamnar i ett ekorrhjul.
  • Min diskmaskin är ännu inte ordnad. Igår packade lampan i ugnen också. Det går så bra i livet just nu… *Not*

Slänger in bild på den glädjande nyheten med min Top4-placering i LiveHouse.

Ska jag dö nu?

Nej, jag ska inte dö nu! Men tankarna och frågan om jag ska dö nu har dock gnagt i mig ett tag av olika skäl. Jag är tacksam för människor omkring mig som ställer upp, finns där och lyssnar.

Jag har en tuff period på alla plan just nu. Idag valde jag att stanna hemma på grund av min ångest som ökat det senaste, av förklarliga skäl.

Som ni vet har jag tampats med urinvägsinfektion och dubbla kurer antibiotika. Jag har blivit bättre men inte helt bra, vissa bekymmer har kvarstått. Innan jag gick dit kollade jag mitt postfack, där låg ett brev från Västra Götalandsregionen. Jag tänkte låta det ligga tills jag kom hem, men av någon anledning öppnade jag det direkt…. vet inte varför, men det var nog bra att jag gjorde det.

Provsvaret från den cellprovsundersökningen som jag gjorde i november 2021 hade kommit. “Provsvar gynekologisk cellprovtagning. Cellprovet visade lätta cellförändringar.”

För mig betyder (eller rättare sagt betydde) cellförändringar att det är cancer. Vilket inte är sant. Det vet jag nu. Nu stod det i brevet också att det troligen är det så kallade HPV (Humant Papillom Virus) som är orsaken och alltså inget farligt. Jag ska dock kallas inom 3 månader till gynekologiska mottagningen på SKAS (Skaraborgs Sjukhus) i Skövde eller Lidköping.

Jag gick med tunga steg till vårdcentralen med brevet i väskan, och det ända som fanns i huvudet var “cellförändringar”.

Världens goaste läkare

Väl på vårdcentralen fick jag träffa världens goaste läkare. Hon frågade om varför jag sökt vårdcentralen (som dom alltid gör), antecknade det som sas. Jag tog upp brevet och visade henne, samtidigt så rann tårarna på kinderna. Hon läste, förklarade vad som stod i brevet. Det är troligen ingen fara, men min reaktion över brevet är helt normal, det är okej att känna så. Oavsett om det är något allvarligt eller inte. Hon gjorde en gynekologisk undersökning, klämde och kände på magen och i bak på ryggen.

Prover togs som var normala. Några prover dröjde lite och har ännu inte kommit. Antibiotika skrevs ut då jag troligen fortfarande påverkades av urinvägsinfektionen jag behandlats för någon vecka innan. Hon uteslöt inte att det var något gynekologiskt och oavsett om jag fått det där brevet eller inte så ville hon att jag skulle undersökas närmare på sjukhus. Hon försökte nå dom på gynekologiska mottagningen men utan svar. Eftersom jag var feberfri just då kom vi överens om att jag hämtar ut min antibiotika och går hem. Dr säger också  att hon ringer mig någon gång på tisdagen.

Det gjorde hon. Jag hade lite feber då men mådde något bättre, men återigen ringde hon till gyn för att rådfråga. Jag var välkommen in om jag ville, men de hade fullt på mottagningen så jag hänvisades till akuten. Vilket både dr och jag kom överens om inte var en lämplig lösning där och då MEN skulle febern stiga över 38, 5 eller jag får icke hanterbara smärtor så måste jag åka in! Hon har skickat remiss till gyn för att jag ska komma dit snabbare än 3månader. Vi hörs på torsdagen igen och jag mår bättre och jobbade på onsdagen vilket var bra.  Kallelse till gyn hade kommit också.

Undersökningen – en känslomässig plåga

Igår var det dags för besöket på gyn, 2 veckor efter deras första brev. Jag fick vänta lite längre än beräknat innan jag fick komma in till läkaren. Hon frågade de klassiska frågorna om varför jag sökt vård och hur jag mår nu m.m.

En enkel gynundersökning och provtagning görs, och även ett ultraljud. Där och då kom rädslan, jag fick en ångestattack där jag låg med fiffi mot läkaren och hon säger att hon ser en 3cm stor cysta på höger äggstock. Troligen ofarlig men den finns där. Troligen en inflammation. Läkaren låter mig sitta upp en stund medan hon hämtar en mer erfaren kollega s om också gör ultraljud och undersöker. Hon utesluter inte inflammation men hmmar och håller med föregående läkare och nämner att det var det de pratade om innan. Vad? Vad pratade dom om. Paniken steg ännu mer. Hon tackar för sig säger att ny tid för uppföljning om 6 veckor om inte proverna som ska tas visar annat.

Besked – både bra och mindre bra

Den första läkaren ger mig papper att torka mina tårar med och ber mig att kliva upp och klä på mig och sätta mig bredvid skrivbordet så ska hon förklara. Det kan vara en inflammation, men då jag inte har någon feber vill de inte sätta in antibitotika om det inte är rätt diagnos. Den andra doktorn trodde mer på att jag har en ägglossning just nu, det är ett stort ägg som satt sig  dumt och skapat en blödning.

Hur som helst ska jag tillbaka om 6veckor om jag inte blir dålig eller att mina prover är avvikande.
Hon ursäktar sig också lite halvt skrattande när hon säger: “Vi ska göra test för klamydia och gonorré samt graviditetstest också. Vi såg ingen graviditet och du är inte sexuellt aktiv, men vi måste göra dessa tester, det är rutin!” Jag skrattar också åt eländet, det är ju lite komiskt trots allt. Läkaren beordrar att jag ska lämna nytt urinprov och det är något avvikande på urinstickan så ska det göras en ny odling. Det blev så också.

ska jag do

Läkaren visade tydligt och förklarade vad de sett och ritade upp detta.

Slutkörd, ångest och behovsmediciner

Efter besöket var jag så slut, kände mig helt tömd. På bussen från sjukhuset bestämde jag mig för att kliva av vid Elins Esplanad och käka lunch och handla på IcaMaxi. Inte en superbra plan, blev jobbigt att gå i en butik man inte hittar i, men ja jag fick med det mesta jag behövde.

Inatt har jag haft ångest till och ifrån, sovit dåligt och ont i magen, troligen är det min IBS. IBS-skov är inget konstigt just nu efter både antibiotika och all oro i kroppen. Jag känner dock att det är ett bakslag när man måste ta de där behovsmedicinerna som bara stått i skåpet i flera månader. Jag har inte behövt dom på länge, men nu:/

Trots alla oklarheter igår så är jag övertygad om att det inte är något farligt, men rädslan finns där.
Jag är tacksam till sjukvården. De är enormt belastade på grund av pandemin, men de gör sitt allra bästa för att ge sina patienter så bra vård som möjligt. Det blir kanske inte alltid 100% bra möten, men i de flesta fallen blir det ändå bra.

Hur har ni haft det? Har ni varit med om liknande situationer? Har ni också frågat er själva “Ska jag dö nu?” Hur gick det? Kommentera gärna?

Det är okej att inte må bra!

Det är okej

Har sagt det förr och säger det igen: Det är okej att inte må bra! Att tillåta sig själv att må dåligt ibland. Men inte låta det ta över hela livet eller låta sig stanna i det dåliga måendet. Kommer man inte därifrån själv så är det inte ett misslyckande att be om hjälp, du är inte svag för du behöver ta hjälp! Du är STARK!!På hösten när mörkret kommer blir jag ständigt påmind om min recividerande (återkommande) depression och hur känslig jag faktiskt är. Och i år är inget undantag. Men jag ger inte upp!Nu har jag ständig värk i min högra hand också, som gör sitt till. Läkaren kollade ju den förra tisdagen, och det är en Senskideinflammation. Men det har inte blivit bättre, värken håller i och har brett ut sig. Pratade med distriktssköterskan i em (fick vaccination nr 3), men det var inte “min” distriktssköterska eftersom de hjälps åt med vaccinationerna i kommunen. Men det är lyft och min distriktssköterska kommer höra av sig.Har jobbat idag och jag mår bättre av att jobba, även om jag känner att det är jobbigt när jag inte kan ge 100%. Men tacksamheten till kollegor som hjälper till och stöttar är så stor. Vi ger och tar av varann hela tiden.

Våga säga ifrån

Men för att återgå till ämnet för detta inlägg, att det är okej att må dåligt. Psykisk ohälsa är okej att ha och prata om. Men man får inte stanna i det dåliga, man måste gå vidare, våga leva! Att leva med psykisk ohälsa är inget konstigt eller ovanligt, det är okej.Vi måste hjälpas åt att stå upp för varandra, visa varandra kärlek och respekt, vi måste våga säga ifrån när vi mår dåligt. Vi måste hjälpas åt att få beslutsfattare att förstå hur stort detta med psykisk ohälsa faktiskt är, våga prata om det. Genom att hjälpa oss själva kan vi hjälpa andra.

Ta tillvara på dessa ord, kämpa på och tillåt själv att må dåligt ibland, men ta dig uppåt.

En solig måndag i Juli

Ja ännu en solig dag till ända. Vet inte när det egentligen regnade senast. Marken behöver ju lite väta.

Men jag njuter av sommaren. Det har varit lite svalare idag. Och det var skönt, hade ju min vanliga vecko-handling. Jag tog cykeln till stan. Så glad att jag klarar av att cykla igen;)

Stannade till vid tobaksaffären på väg hem och köpte en glass och en kopp kaffe. Och satte mig utanför på Bellas lunsabänk och njöt i solen. Som jag njöt.

Men funderar lite kring detta med lättade restriktioner. Folk tänker inte till själva, de tror att det bara är att göra saker igen bara för att restriktionerna är lättare. T.ex. i mataffären så går folk tätt intill igen, flyttar på varandras vagnar och ska fram på samma ställe som de andra. Ibland liknar det Ullared;)

Har vart helt slut sen. Så passet med Yin Yoga var det jag behövde ikväll. Det var så skönt.

Ikväll kom en av de ordinarie personalen tillbaks efter semestern. Som jag saknat henne och de andra som gått på semester. Mycket för att det är lättare med de ordinarie när jag inte mår riktigt ok. Det har funkat bra med vikarierna, men jag känner mig lugnare med den ordinarie personalen.

Ska prata om saker och ting när jag ska till psykiatrin på onsdag. Men så glad att jag kunnat släppa lite grann när jag gör mina Yoga och meditationspass, det har hjälpt mig i de jobbiga stunderna, jag har ändå kunnat fokusera på ett annat sätt än innan.

Men nu ska jag försöka sova. Och se vad morgondagen erbjuder mig. Startar idag med meditation kl. 09.20. Och sen ska jag testa magdans 11.30-12.00🤭💃🩰👯‍♀️

Hur har ni haft det. Va säger. I om lättade restriktioner? Tar folk för lätt på det? Eller är folk för snabba? Kommentera gärna här nedan, eller om du bloggar själv får ni gärna skriva era tankar, länka gärna hit och kommentera din bloggadress så jag kan komma och kika.

Gonatt alla läsare! Kram

Nightly thoughts

Så sval och härlig äro sommarens vind, jag ligger här med tårar på min kind.

Ångesten och oron tagit sitt tag om min kropp, måste få hjälp att sätta stopp.

Från ån jag hör vattnet rinna, jag min kamp mot ångest ska vinna.

Sommarens vindar ger mig lugn och ro, när jag ligger hemma i mitt bo.

Sval och härlig äro sommarens vind, torkar dom blöta tårarna på min kind.

// Michaela Lejonberg

Nightly thoughts
Skapad av: https://unsplash.com/@sharonmccutcheon

Befinner mig på min favvoplats hemma, älskade balkongen. Ena platsen förutom duschen där jag känner mih avslappnad. Lyssnar på trädens rasslande i sommarvinden. Försöker lyssna på bruden från ån, men trafiken ute tar bort det ljudet. Jag har en obehaglig känsla i magen. Men vet inte va den står för riktigt.

Walther och jag har haft myskväll framför TVn. Han åt äggmackor och ostmackor. Jag gjorde mig en omelett. Tittade på Kalle Blomkvist och bara tog det lugnt. Skönt att han är här. Det gör att jag måste va igång på dagarna.

Ska till psykiatrimottagningen på onsdag. Ska ta upp detta med sömnen och ångesten. Tror mycket beror på sömnen. Och sen allt det andra omkring oss just nu.

Alltid en oro när det är mycket vikarier. Men i veckan kommer kontaktpersonen T tillbaka. Vi ska ju hitta på nåt någon dag vilket ska bli jättekul. Bara vi två.

Jag har en ständig oro över att telefonen ska ringa och allt är över! På gott och ont! Skönt för en människa som plågas att få släppa sitt sista andetag. Men för oss som finns kvar kommer ett tomrum alltid finnas kvar. Man får fylla det med alla minnen om personen i fråga.

Tacksam att det är sommar och att jag kan tillbringa så mycket tid i friska luften. Det ger mig ändå lite lugn.

Keep the good things of life

Midsommardagen 2021 är över. En lång dag med oro har det varit. Först ikväll fick jag reda på att personen jag skrev om igår blivit bättre, rätt antibiotika är insatt. Idag hade hen svarat på tilltal och pratat. Men än ska vi inte ropa hej.

Ikväll var vi hos pappa, Tina och busen Lufsen. Var ett gäng där. Åt sill, potatis, grillad lax m.m.

Jordgubbar och glass till efterrätt. Så gott!

Keep the thoughts-Lufsen
Favorit i repris

Kom hem för 1,5h sen. Lite kvällsmacka och nu ligger jag på balkongen IGEN. Mår så gott i friska luften. Åh va jag skulle vilja tälta i sommar. Eller hitta en plats med vindskydd och sova där. Inte så svårt att hitta sådana platser, men man ska ta sig dit. Vi får se vad som händer i sommar. Tills dess får jag njuta av härliga sommarkvällar på balkongen. Antingen bara sitta och njuta eller som nu ligga härute och sova.

Så behåll allt det vackra och fina i livet. Njut av dessa stunder, kom ihåg dom och ta fram dom tankarna när livet är jobbigt och kaotiskt! Saker blir lättare att hantera. Tänk såhär varje dag. I början kan det vara svårt att hitta positiva och bra saker, men man lär sig att hitta rätt “verktyg”.

Positive thoughts
God natt på er alla i juninatten.

Har du något tillfälle eller en känsla som du bara inte glömmer, och som du kan ta fram även i stressade och/ deprimerande perioder. Kommentera och berätta, eller om du bloggar: skriv ett inlägg och berätta.

Frisk luft och fågelkvitter

Ja just frisk luft och fågelkvitter är det bästa för mig just nu. Bästa sättet att somna på och bästa sättet att vakna upp på.

Det tog lång tid innan jag somnade igår, massa tankar i huvudet. Rädslan och oron för att få samtal eller meddelande mitt i natten om att det var över. Ännu har jag ingenting hört. Vilket är positivt hoppas jag. Även om jag har en konstig magkänsla.

Jag valde att lägga en filt på golvet på balkongen, tog ut täcke och kudde och la mig där. Visst det tog tid att somna ändå, men jag var mer avslappnad.

Midsommarnatt

Och det är underbart att få ligga härute. Ska strax fixa en sen frukost och mysa med härute. Dock sittande;)

För jag tänker fortsätta njuta av sommarvädret. Jag blir mer avslappnad. Visst har jag tankar och oron kvar. Men härute är jag mer avslappnad. Trots en liten balkong (170*120) känner jag mig mer fri härute. Men jag saknar min gamla lägenhet på Ramstorp med vår lilla plats och gräsplätt där Walther och jag gärna slog upp tältet på sommaren och hade scoutliv (enligt Walther)fast hemma.

Hade jag haft ett tält hade jag tusan slått upp det uppe hos pappa. Får kanske erbjuda mig att vara kattvakt när de drar på semester med husbilen och tälta däruppe. Men måste få tag på ett tält innan förstås;)

Men nu som sagt ska här fixas frulle, kaffesugen trots värmen;)

Kram och puss

Man får göra det bästa trots allt

Oron
https://unsplash.com/photos/Tle_uYHXRwI?utm_source=unsplash&utm_medium=referral&utm_content=creditShareLink

God kväll mina bloggisar.

Ligger i min säng med en gnagande oro, nämnt det tidigare under dagen. Och jag ska berätta, men inga namn eller vilken relation till personen jag har. Men det gäller INTE Walther.

Var vaken redan strax efter 7 och vid 7.30 körde jag ett Yoga-pass med Cassel på KVIX. Jag hade träningsvärk sen gårdagens Sabor Latino samt mjuk Yoga kvällen innan. Men det var skönt att få en stund för sig själv, hitta energi och bara fokusera på mig själv. Efteråt var jag trött och mör men det kändes så bra i kroppen.

M kom upp och låste ut mina mediciner. Vi pratade lite och skrattade, hon peppade mig men sa samtidigt att du INTE dra på gör mycket så jag kraschar igen. Och ja denna veckan har varit tuff. Men såg framemot en härlig midsommar utan måsten. Jag var glad och tacksam.

Men säg den glädje som varar för evigt. Fick samtal och jag kände hur den där härliga känslan försvann. En nära anhörig ligger svårt sjuk på Skas Skövde. Sepsis (blodförgiftning). Hen är okontaktbar. Intravenös behandling med antibiotika har satts in, men ännu har det inte gett mycket effekt. Hen ligger där hen ligger.

Fått uppdatering under dagen om nya behandlingar för att få bukt med grundproblemet som orsakat sepsisen.

Men vårdpersonalen vet inte om det kommer gå vägen.

Det finns risk att hen inte överlever. Oron, rädslan, ångesten och ovissheten gnager i mig.

Ångest& Oro

Jag hoppar högt så fort telefonen låter. Är det ett sms eller samtal om att hen inte längre finns i livet?

En ännu större oroskänsla är att hen får lämna jordelivet ensam utan någon vid sin sida. Visst finns det vårdpersonal där hon är. Men vi vet att det är tufft för alla i pandemitider. Och den person som satt med hen på akuten i morse fick lov att lämna sjukhuset när hen fördes till avdelningen. På gott och ont, men man har inget val i och med pandemin.

Jag håller tummar och tår att allt går väl. Hen har lurat döden förr. Men hen har oddsen emot sig, hennes grundsjukdom gör henne svagare.

Jag hoppas på en god natts sömn utan att telefonen ringer… Gör den det så vet jag att det är slut. Då har en livslåga blåsts ut, en fin människa har fått lämna jordelivet.

Håll era tummar och tår för att jag slipper det uppvaknandet inatt.

Kram!

5. Då känns allt meningslöst.

Varje dag i 30 dagar har Madeleine en härlig utmaning, ett ämne om dagen och det handlar om allt mellan himmel och gjord! Jag är med på denna utmaning – Häng på du också!

Nu för tiden tänker jag nog till, småsaker som gjorde saker meningslösa, och om gjorde att jag gav upp allt den dagen eller i flera dagar. Jag har haft perioder med depressioner och utmattning och jag har mått riktigt dåligt och varit inlagd på psykiatrin. Jag har mått så dåligt att jag tyckt ALLT varit meningslöst, precis ALLT! Och jag vill inte dit igen! ALDRIG! Efter resan med depressioner och diverse mörka tankar som jag fått hjälp att bearbeta mycket har jag lärt mig att hantera det och dom småsakerna blir inte nåt stort sen.

Men det finns perioder då jag känner att det är meningslöst… och jag kan tappa greppet men ofta hittar jag ändå tillbaka och håller mig kvar och ser till att vända det till nåt positivt och faktiskt gå vidare… men det som kan göra att jag känner en meningslöshet är t.ex.

När jag inte kunnat sova på flera nätter, allt jag gör blir fel för att jag inte orkar koncentrera mig på saker, jag orkar inte göra något alls knappt, mer än jobba, äta och sova, och försöka sköta hemmet och umgås med Walther.

Men sen finns det andra tillfällen då allt är meningslöst, men bara för stunden. När man tycker allt är emot en hela tiden!

Till startsidan