Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Up’s & Down’s v. 13

Varje måndag, kör jag en utmaning där jag summerar föregående veckans positiva och negativa saker d.v.s. Up’s& Down’s. Du får gärna vara med också, länka bara ditt inlägg i veckans inlägg. Du ska helst också länka tillbaka till mig någonstans i ditt inlägg.

Återigen har det gått lite lång tid mellan uppdateringarna… Senaste inlägget var för Up’& Down’s för två veckor sen. Det har som jag tidigare skrivit varit en jobbig period. Men det börjar ljusna.

  • Våren är påväg, solen har satt grönska i träd och buskar, fåglarna kvittrar.
  • Jag har klarat en månad utan socker 👍👍👍👍
  • I fredags kammade jag hem en top4 placering i BIGO LiveHouse (En sångtävling med 3 deltävlingar med 20 tävlande i varje omgång, och 20st i finalen).
  • Det var skönt att träffa min psykiatrisjuksköterska idag, en plan är gjord för att jag ska ta mig uppåt igen.
  • Jag har hittat massa härliga recept på sockerfria bakverk och desserter.
  • Har fått tummen upp att åka på shopping runda med G för att köpa nya påslakan och ev. Nytt vardagsporslin, bestick och glas, men det blir fram i maj av olika skäl.
  • Jag har lärt mig lyssna på min kropp mer och stoppa mig själv, även om jag gått över min gräns en aning.
  • Vissa tar sig friheten att kritisera och ifrågasätta mina beslut, och tycker att vissa saker jag gör är urlöjligt.
  • Jag har ständigt en inre rädsla och stress att jag ska gå så djupt ner i min svacka att mina mörka tankar kommer igen, att jag tappar kontrollen över mitt mående, vilket gör att jag hamnar i ett ekorrhjul.
  • Min diskmaskin är ännu inte ordnad. Igår packade lampan i ugnen också. Det går så bra i livet just nu… *Not*

Slänger in bild på den glädjande nyheten med min Top4-placering i LiveHouse.

Ska jag dö nu?

Nej, jag ska inte dö nu! Men tankarna och frågan om jag ska dö nu har dock gnagt i mig ett tag av olika skäl. Jag är tacksam för människor omkring mig som ställer upp, finns där och lyssnar.

Jag har en tuff period på alla plan just nu. Idag valde jag att stanna hemma på grund av min ångest som ökat det senaste, av förklarliga skäl.

Som ni vet har jag tampats med urinvägsinfektion och dubbla kurer antibiotika. Jag har blivit bättre men inte helt bra, vissa bekymmer har kvarstått. Innan jag gick dit kollade jag mitt postfack, där låg ett brev från Västra Götalandsregionen. Jag tänkte låta det ligga tills jag kom hem, men av någon anledning öppnade jag det direkt…. vet inte varför, men det var nog bra att jag gjorde det.

Provsvaret från den cellprovsundersökningen som jag gjorde i november 2021 hade kommit. “Provsvar gynekologisk cellprovtagning. Cellprovet visade lätta cellförändringar.”

För mig betyder (eller rättare sagt betydde) cellförändringar att det är cancer. Vilket inte är sant. Det vet jag nu. Nu stod det i brevet också att det troligen är det så kallade HPV (Humant Papillom Virus) som är orsaken och alltså inget farligt. Jag ska dock kallas inom 3 månader till gynekologiska mottagningen på SKAS (Skaraborgs Sjukhus) i Skövde eller Lidköping.

Jag gick med tunga steg till vårdcentralen med brevet i väskan, och det ända som fanns i huvudet var “cellförändringar”.

Världens goaste läkare

Väl på vårdcentralen fick jag träffa världens goaste läkare. Hon frågade om varför jag sökt vårdcentralen (som dom alltid gör), antecknade det som sas. Jag tog upp brevet och visade henne, samtidigt så rann tårarna på kinderna. Hon läste, förklarade vad som stod i brevet. Det är troligen ingen fara, men min reaktion över brevet är helt normal, det är okej att känna så. Oavsett om det är något allvarligt eller inte. Hon gjorde en gynekologisk undersökning, klämde och kände på magen och i bak på ryggen.

Prover togs som var normala. Några prover dröjde lite och har ännu inte kommit. Antibiotika skrevs ut då jag troligen fortfarande påverkades av urinvägsinfektionen jag behandlats för någon vecka innan. Hon uteslöt inte att det var något gynekologiskt och oavsett om jag fått det där brevet eller inte så ville hon att jag skulle undersökas närmare på sjukhus. Hon försökte nå dom på gynekologiska mottagningen men utan svar. Eftersom jag var feberfri just då kom vi överens om att jag hämtar ut min antibiotika och går hem. Dr säger också  att hon ringer mig någon gång på tisdagen.

Det gjorde hon. Jag hade lite feber då men mådde något bättre, men återigen ringde hon till gyn för att rådfråga. Jag var välkommen in om jag ville, men de hade fullt på mottagningen så jag hänvisades till akuten. Vilket både dr och jag kom överens om inte var en lämplig lösning där och då MEN skulle febern stiga över 38, 5 eller jag får icke hanterbara smärtor så måste jag åka in! Hon har skickat remiss till gyn för att jag ska komma dit snabbare än 3månader. Vi hörs på torsdagen igen och jag mår bättre och jobbade på onsdagen vilket var bra.  Kallelse till gyn hade kommit också.

Undersökningen – en känslomässig plåga

Igår var det dags för besöket på gyn, 2 veckor efter deras första brev. Jag fick vänta lite längre än beräknat innan jag fick komma in till läkaren. Hon frågade de klassiska frågorna om varför jag sökt vård och hur jag mår nu m.m.

En enkel gynundersökning och provtagning görs, och även ett ultraljud. Där och då kom rädslan, jag fick en ångestattack där jag låg med fiffi mot läkaren och hon säger att hon ser en 3cm stor cysta på höger äggstock. Troligen ofarlig men den finns där. Troligen en inflammation. Läkaren låter mig sitta upp en stund medan hon hämtar en mer erfaren kollega s om också gör ultraljud och undersöker. Hon utesluter inte inflammation men hmmar och håller med föregående läkare och nämner att det var det de pratade om innan. Vad? Vad pratade dom om. Paniken steg ännu mer. Hon tackar för sig säger att ny tid för uppföljning om 6 veckor om inte proverna som ska tas visar annat.

Besked – både bra och mindre bra

Den första läkaren ger mig papper att torka mina tårar med och ber mig att kliva upp och klä på mig och sätta mig bredvid skrivbordet så ska hon förklara. Det kan vara en inflammation, men då jag inte har någon feber vill de inte sätta in antibitotika om det inte är rätt diagnos. Den andra doktorn trodde mer på att jag har en ägglossning just nu, det är ett stort ägg som satt sig  dumt och skapat en blödning.

Hur som helst ska jag tillbaka om 6veckor om jag inte blir dålig eller att mina prover är avvikande.
Hon ursäktar sig också lite halvt skrattande när hon säger: “Vi ska göra test för klamydia och gonorré samt graviditetstest också. Vi såg ingen graviditet och du är inte sexuellt aktiv, men vi måste göra dessa tester, det är rutin!” Jag skrattar också åt eländet, det är ju lite komiskt trots allt. Läkaren beordrar att jag ska lämna nytt urinprov och det är något avvikande på urinstickan så ska det göras en ny odling. Det blev så också.

ska jag do

Läkaren visade tydligt och förklarade vad de sett och ritade upp detta.

Slutkörd, ångest och behovsmediciner

Efter besöket var jag så slut, kände mig helt tömd. På bussen från sjukhuset bestämde jag mig för att kliva av vid Elins Esplanad och käka lunch och handla på IcaMaxi. Inte en superbra plan, blev jobbigt att gå i en butik man inte hittar i, men ja jag fick med det mesta jag behövde.

Inatt har jag haft ångest till och ifrån, sovit dåligt och ont i magen, troligen är det min IBS. IBS-skov är inget konstigt just nu efter både antibiotika och all oro i kroppen. Jag känner dock att det är ett bakslag när man måste ta de där behovsmedicinerna som bara stått i skåpet i flera månader. Jag har inte behövt dom på länge, men nu:/

Trots alla oklarheter igår så är jag övertygad om att det inte är något farligt, men rädslan finns där.
Jag är tacksam till sjukvården. De är enormt belastade på grund av pandemin, men de gör sitt allra bästa för att ge sina patienter så bra vård som möjligt. Det blir kanske inte alltid 100% bra möten, men i de flesta fallen blir det ändå bra.

Hur har ni haft det? Har ni varit med om liknande situationer? Har ni också frågat er själva “Ska jag dö nu?” Hur gick det? Kommentera gärna?

Home, let’s stay home!

Detta inlägg – Home let’s stay home är ett gnälligt inlägg. jag har en liten tuff period just nu.

Ja, har väl inget annat val just nu. Jobbade tisdag och en stund i onsdags. Fick testresultat på fredagens Covidtest i måndags, negativt. I tisdags gjordes ett nytt test då man gör en smittspårning här på stödboendet. Det var också negativt fick jag veta igår och skulle slippa det test som man idag skulle göra för smittspårning. Men efter att ha jobbat halva förmiddagen i onsdags fick jag gå hem. Kände mig hängig och mosig. Kom hem med 38graders feber och sen dess har den gått upp o ner, med toppnotering 38,4 igår. Just nu är det lugnt, men mår inte alls ok.

Sköterskan var här och gjorde Covidtest nyss – inte najs alls, men gött när det är gjort. Vi diskuterade detta med febern och urinvägarna, och hoppades på att odlingssvar kommer idag så jag får behandling förhoppningsvis ikväll. Från början hade jag trängningar och täta toabesök – utan att det kom så mycket. Nu kommer feber till och ifrån. Trängningarna gör att blåsan känns fylld och gör ont som om man inte vart på toa på länge. Obehag med sveda när jag är på toa och ont bak på höger sida.

Jag har en oro dock att odlingen inte ger så mycket, de stickor som tagits visar inget. Jag orkar snart inte – jag brukar inte klaga som ni vet. Varför klaga när det finns dom som har det sämre?! Men nu har det faktiskt varat så länge, 2,5 vecka och det påverkar mig min vardag.

“Jag förstår inte hur de tänker!”

Ja det en fras som jag stöter på av omgivningen kring detta med restriktioner.

Jag bor på stödboende det inom LSS. Stödboende är inte samma sak som gruppboende. Jag har mitt, sköter mitt men med viss hjälp. På gruppboende är behovet av hjälp större.

Vi har ju sjuksköterska kopplad hit, hon får genom medicinskt ansvarig sköterska (MAS) kommunen förhållningssätt och restriktioner att följa inom vård och omsorg. Därför har vi mer restriktioner än allmänheten (vet inte hur jag ska uttrycka mig).

Jag har hört om läkare och experter som i media sagt att vi nog ser ett slut i pandemin. Den nya mutationen är som en vanlig förkylning bla bla bla… Covid har ökat drastiskt igen.

Home let’s stay home! Jag är i karantän även om jag endast har symtom som feber vad det gäller covid. Därav klassas jag som ev. smitta tills provsvar visar annat. Det är alltså riktlinjer som vi måste följa eftersom vi tillhör vård och omsorg.

Saknaden…

Eftersom jag som sagt är i karantän så får heller inte ha Walther här, det är så tufft och jobbigt. Att inte få ha sitt barn hos sig. Sist han var här fick han åka hem till sin pappa tidigare på grund av mitt mående. Nu får han inte ens komma hit. Det känns elakt att säga att han inte får komma hit, men det är som det är. Han vet om detta, jag har berättat tydligt för honom. Jag skrev i måndags om hur smart han är. Det stärker mig just nu.

Igår efter att ha pratat med honom kom det tårar på mina kinder, både av saknaden men också oron över att han ska vara orolig. Jag skickade ett sms till personalen på hans internat, så de vet om situationen och kan bemöta honom om han är orolig. Han liksom jag säger inte alltid om något tynger honom, men man kan läsa av honom. Vilket också internatpersonalen lärt sig. Det kändes skönt att släppa kontrollen över honom igår kväll, jag kände mig trygg. Är det nåt hör de av sig också.

På tal om kontrollbehov…

Har ni sett den nya tv-serien med Lars Lerin – Vägen ut? Återigen har han valt att ta sig an dysfunktionella personer. Denna gången är det människor som liksom han varit missbrukare och kommit tillbaka. Så intressant, första avsnittet handlade om just detta med att ha kontrollbehov och släppa det. Intressant och jag rekommenderar den. Har inte sett hela serien. Är inne på andra avsnittet, men redan nu är jag fast i serien. Lars Lerin är fenomenal och SVT har verkligen återigen lyckats med en tv-serie som skildrar på ett bra sätt.

Svävade ut lite nu, förlåt – det blev så bara.

Nu ska jag försöka sova en stund till, jag är så trött… Förlåt för ett dystert och mörkt inlägg. Detta är ju ett inlägg jag inte gärna skriver längre… Men det visar väl att jag vågar vara människa som visar mitt mående och känslor och inte bara skildrar det positiva.

  • En uppmaning till er som inte tillhör vård och omsorg, tänk efter vid minsta symtom!

Home let’s stay home!

Hur mår du idag?

Hösttankar och drömmar inför julen

Hejsan hoppsan,

ja hösten är här och i mitt huvud surrar det av hösttankar. Jag är ingen höst-människa, som jag tidigare skrivit genom åren är det en tid då jag har en nedåtperiod. Dock har de senaste 2 åren varit “bra” om man jämför tidigare, men visst känner jag av det. Höstmörkret gör mina hösttankar lite tyngre.

Fast jag tänker att så får det vara just nu. Jag lever, har tak över huvudet, mat på bordet, jag får arbeta med det jag gillar och jag är mamma till världens bästa blivande 16åring. Det lyfter upp i detta mörkret, precis som de vackra höstlöven som virvlar och far med vinden ute. Jag älskar färgerna och alla skiftningar, vindarna och vattnets brus. Hösten och hösttankarna är inte faktiskt inte bara negativa. Och man kan ju alltid tända ljus om man tycker det är mörkt, och snart, ja snart får vi sätta upp adventsljusstakar i fönstren och ljusslingan på balkongen.

Senaste veckorna har varit känsloladdade av olika skäl så det där ljuset behövs på många sätt just nu.

vackert
Lånad från: https://www.seekpng.com och redigerad av mig.

I år vill jag ha en rosa julgran, vet inte varför men ja, det är det jag  vill ha. Så får väl se  om jag skaffar det då;) Har lite annat jag behöver köpa som är viktigare först, men drömma får man ju och att drömma är alldeles gratis.

I år ska Walther fira jul med sin pappa. Vi firar tillsammans efter jul, egentligen spelar det ingen roll om han är här på julen eller inte. Huvudsaken är att jag får fira med honom på något vis och göra julen till ett vackert minne för oss båda. Och att han är nöjd med det han får.

Att få vara tillsammans och käka julgodis

När det gäller mina julklappar så vet jag inte vad jag vill ha egentligen. Jag behöver inget materiellt. Min  önskan är en vit jul, levande ljus, god mat, och att få vara tillsammans mycket, mycket mer värt än materiella ting, även om det är mysigt att öppna paket. Det är mer värt att få fira jul med nära och kära än att få massa sakerOch såklart önskar jag mig den där rosa julgranen.

Ska försöka göra lite julgodis i år också. Så sugen på mintkyssar, ni vet de där vita rundlarna som smakar mint och har en chokladdroppe på toppen. Mmmm!

Har funderingar på en julkalender i bloggen i år igen. Men har inte riktigt kommit på innehållet… tänker en blandning av recept, DIY, lifehacks, kanske nån tävling, utmaningar, julklappstips m.m. Vad säger ni?

Hur har ni det i höst? Hur går era hösttankar? Längtar ni till julen? Har ni tips på gott julgodis så hojta.

Det är okej att inte må bra!

Det är okej

Har sagt det förr och säger det igen: Det är okej att inte må bra! Att tillåta sig själv att må dåligt ibland. Men inte låta det ta över hela livet eller låta sig stanna i det dåliga måendet. Kommer man inte därifrån själv så är det inte ett misslyckande att be om hjälp, du är inte svag för du behöver ta hjälp! Du är STARK!!På hösten när mörkret kommer blir jag ständigt påmind om min recividerande (återkommande) depression och hur känslig jag faktiskt är. Och i år är inget undantag. Men jag ger inte upp!Nu har jag ständig värk i min högra hand också, som gör sitt till. Läkaren kollade ju den förra tisdagen, och det är en Senskideinflammation. Men det har inte blivit bättre, värken håller i och har brett ut sig. Pratade med distriktssköterskan i em (fick vaccination nr 3), men det var inte “min” distriktssköterska eftersom de hjälps åt med vaccinationerna i kommunen. Men det är lyft och min distriktssköterska kommer höra av sig.Har jobbat idag och jag mår bättre av att jobba, även om jag känner att det är jobbigt när jag inte kan ge 100%. Men tacksamheten till kollegor som hjälper till och stöttar är så stor. Vi ger och tar av varann hela tiden.

Våga säga ifrån

Men för att återgå till ämnet för detta inlägg, att det är okej att må dåligt. Psykisk ohälsa är okej att ha och prata om. Men man får inte stanna i det dåliga, man måste gå vidare, våga leva! Att leva med psykisk ohälsa är inget konstigt eller ovanligt, det är okej.Vi måste hjälpas åt att stå upp för varandra, visa varandra kärlek och respekt, vi måste våga säga ifrån när vi mår dåligt. Vi måste hjälpas åt att få beslutsfattare att förstå hur stort detta med psykisk ohälsa faktiskt är, våga prata om det. Genom att hjälpa oss själva kan vi hjälpa andra.

Ta tillvara på dessa ord, kämpa på och tillåt själv att må dåligt ibland, men ta dig uppåt.

Onsdag kväll..

Hejsan hoppsan uti lingonskogsan såhär på en onsdag kväll iaugusti!

Onsdag

Jag ligger i sängen, ja jag har flyttat in igen från balkongen. För kallt ute nu, dock sover jag med balkongdörren öppen.

Filosoferar lite om livet, om hur bra jag mår just nu, då har jag ändå varit iväg och träffat massa folk. Visst är jag trött, men det är hanterbart! Så tacksam över detta! Och om hur min dag varit! Har inte gjort så mycket, tvättat ett par maskiner tvätt. Skulle göra matlådor, men blev bara halloumi jag stekte, hade lite pastasallad kvar och la till halloumi till den. Orkade inte göra mycket mer. Och det är ok att det är så. Jag har matlådor i frysen så jag klarar mig.

 

Körde ett pass Vinyasa-Yoga via Kvix Anytime, och det var skönt, men jag gillar Yin Yoga bättre, då kan jag verkligen gå in i mig själv och ändå vara i rörelse. Vinyasa hade en del balansmoment, så att andas och röra sig till andetagen var lättare sagt än gjort ibland. Det är en tränings-sak att fixa det, och jag kommer köra fler pass. Jag gör ett yoga eller meditationspass varje dag, vilket har gett mig stora förändringar i mitt psykiska mående. Men det är kul att testa olika typer av Yoga och se skillnaden i kropp och knopp.

Onsdag kväll=Zumba

Som vanligt på onsdagskvällar blev det ett livepass Zumba med instruktören Patricia. Svettigt och svårt men så roligt. Och Patricia är så fantastisk, hon brinner för sin sak och peppar alla. Hon säger alltid att vi ska ha roligt, släppa allt omkring oss och vara i stunden. Och om man dansar fel, eller inte hänger med gör det ingenting, man ska ha kul. Det finns inget rätt eller fel. Sen höll jag på att slå sönder taklampan;) Eller min lampa har ju 8arma med lampor i ändarna, en av lamporna var paj innan och ikväll gick en lampa till… ja det går vilt till när jag dansar Zumba! Dags o skaffa plafond kanske? Haha! Blev ett roligt inslag i kvällens träning.

Jag har lite träningsvärk i låren. Och sen har jag sträckt mig i höger sida på ryggen strax under skuldran, och det är inte diskbråcken. Jag bar ju Elsa i söndags och det kan va det som känns. Men det var i så fall värt det så mysigt att gosa och bära runt på henne ju. Jag är säker på att detta är en sträckning eller överansträngning, så den sidan tar jag det lugnare med. Ikväll har smörjde jag in det onda området med Voltarensalva.

Men ja, va tusan, ska ju kännas lite att man tränar, för annars känns det inte som att man gjort nåt;) Sen måste jag lära mig att hitta rätt balans i träningen. Vilket jag tänkt ta upp med sjukgymnasten nu efter semestern. Tacksam att jag har sjukgymnast kopplat till mitt stödboende. Behöver alltså ingen remiss, eller ta mig till VåC för ett möte, utan jag kan ringa direkt till min sjukgymnast och göra upp en plan  eller så kommer hon på ett hembesök.

Vad har ni hittat på denna onsdag?

Har ni semester? Eller har ni börjat jobba igen?
Ni får gärna kommentera och kanske länka till er blogg om ni har någon.

Kram och puss på er alla!

Trafikfara och lång dag

Hejsan hoppsan alla därute i bloggosfären!

Befinner mig på balkongen, lyssnar på fåglarnas kvitter och bara  är. Välbehövligt efter denna  dagen!

Vart i Falköping  på vanliga 6månaderskontrollen av min ADHD-behandling samt uppföljning  med min skötare  A i och med  mina  tidigare depressioner, ångest, utmattningssyndrom. Så bra att jag har henne för båda sakerna. Blir inte en massa folk som ska blandas in och boka flera tider – speciellt i dessa Covid-tider.
Inför besöket fick jag  fylla i lite olika skattningsskalor m.m. som alltid. Som  vi delvis gick igenom. Var ju inga nyheter som kom upp. Puls och blodtryck såg bra ut. 117/80 i  blodtryck och 84 i puls. Hade  druckit Coca-Cola strax före och det brukar höja min puls lite. Och blodtrycket  var lägre än vanligt vilket jag var  så  glad över! Brukar få höra  att jag ligger i överkant, men idag var  det perfekt ju.

trafikfara lång dag
Trist att behöva munskydden, men nödvändigt! Bara att hålla ut så vi slipper en tredje våg!

Det är riktigt kassa förbindelser mellan Tidaholm och Falköping under sommaren. Så man får vara beredd på att antingen åka över Skövde och byta  buss eller tåg. Eller fördriva tid i Falköping. Jag valde att göra  det senare. Jag passade på att  äta i Falköping på Khaan Sushi. Jättebra och prisvärt ställe. God mat och fint upplagt. Det ingick Miso-soppa samt kaffe eller te  också. Jag gillar inte Misosoppa egentligen. Men brukar prova den, för det är så olika  från ställe till ställe. Och denna var helt ok. Inte så att jag liksom “wow, jag måste ha lite  till” men helt ok att äta/dricka  till sushin! Men det  är inget jag skulle vilja betala för att få till min sushi.

Fick vänta nästan två timmar på bussen hem sen. Men orkade inte med en massa byten.  Tog en fika på pressbyrån och skrev lite. Det var skönt att sitta därinne, det var inte så varmt, och inte alls mycket folk. Och de hade glutenfria cookies. Den var  lite som maräng eller macaron i konsistensen. Och eftersom jag har förmånskort från försäkringskassan fick jag ju rabatt på  fikat;) Så betalade 24 kr  istället för 34kr.

Korkade  trafikanter

Skulle vart hemma vid 17.30  men bussen blev sen hem då det fanns  puckade idioter som troligen fått  sitt förarbevis i cornflakespaketet. Från  Falköping till  Hångsdala var  fick bussen köra  ca 40km i timman, framför var det bilkö på  närmare  30 bilar, en skogsmaskin med släp och en bil  på släpet stoppade  upp trafiken i riktning mot Tidaholm. Föraren till den hade noll vett! Vilken trafikfara. Det fanns ett  antal  parkeringsfickor att svänga in på för att släppa förbi trafiken, men inte släppte  han förbi folk,  strax efter Falköping är det en lååång  backe, och när bussen  passerat backen och man tittade  bakom så såg man en lååång rad  bilar i  backen,  var nog närmare hundra  bilar, iaf  kändes det så.

När  bussen väl  kunde köra om  skogsmaskinen så ser förarhytten märklig ut, som om de  satt stora guldpaneler i bakrutorna och dåliga speglar. Han kunde alltså inte se bakåt ordentligt! Hur är  man  funtad? Hur kan man va så himla dum i huvudet och utsätta sig själv och andra för en sådan trafikfara?

trafikfara
Photo by Robert Laursoo on Unsplash

Trevlig busschaufför

Busschauffören var riktigt arg och irriterad, han hade kontakt med trafikledningen som i sin tur kallade ut polisen, om dom åkte ut och kollade vet jag inte. Men vi var bra mycket försenade stan.

Han var helt förtvivlad över att vi passagerare var sena, men det var  inte hans fel. Alltså han gjorde ju faktiskt vad han kunde, och han körde lagligt  trots all stress och såg till att inte bli trafikfara han också.   Han värnade om oss  passagerare  och andra trafikanters säkerhet. Stor eloge till honom! Men förstår hans frustration, han kom till stationen den tiden han skulle vända tillbaka och då  hade han  inte nåt ändhållplatsen. Så han frågade om han det var ok att han släppte  på nya passagerare  och tog  mig  på vägen eftersom han skulle bli ändå senare annars. Det var  helt ok för mig. Bara  jag fick komma  hem…

Inställd träning…

Skulle tränat  Zumba 18.30 på Kvix. Jag hade planerat min kväll så det skulle funka och att jag hann äta lite innan Zumban. Men jag satte mig att äta först kl 18,25. Så var bara att avboka Zumban. Stressa ner och bara vara innan T kom för att låsa ut medicinen.

Fick lite träning ändå, inte  så mycket fysisk, men psykiskt. Har haft ett pass kvällsyoga. Och det märktes tydligt att min  kropp varit stressad och spänd. Svårt att hålla  fokus och andas i rörelserna, var stel i kroppen. Så den yogan behövde jag verkligen. Är  så mycket lugnare nu än innan. Men ja  denna långa  dag och tanken på snubben som utförde trafikfara gjorde det svårare  att  komma  ner i varv under Yogan!

Men nu ska jag sova.

Gonatt

En solig måndag i Juli

Ja ännu en solig dag till ända. Vet inte när det egentligen regnade senast. Marken behöver ju lite väta.

Men jag njuter av sommaren. Det har varit lite svalare idag. Och det var skönt, hade ju min vanliga vecko-handling. Jag tog cykeln till stan. Så glad att jag klarar av att cykla igen;)

Stannade till vid tobaksaffären på väg hem och köpte en glass och en kopp kaffe. Och satte mig utanför på Bellas lunsabänk och njöt i solen. Som jag njöt.

Men funderar lite kring detta med lättade restriktioner. Folk tänker inte till själva, de tror att det bara är att göra saker igen bara för att restriktionerna är lättare. T.ex. i mataffären så går folk tätt intill igen, flyttar på varandras vagnar och ska fram på samma ställe som de andra. Ibland liknar det Ullared;)

Har vart helt slut sen. Så passet med Yin Yoga var det jag behövde ikväll. Det var så skönt.

Ikväll kom en av de ordinarie personalen tillbaks efter semestern. Som jag saknat henne och de andra som gått på semester. Mycket för att det är lättare med de ordinarie när jag inte mår riktigt ok. Det har funkat bra med vikarierna, men jag känner mig lugnare med den ordinarie personalen.

Ska prata om saker och ting när jag ska till psykiatrin på onsdag. Men så glad att jag kunnat släppa lite grann när jag gör mina Yoga och meditationspass, det har hjälpt mig i de jobbiga stunderna, jag har ändå kunnat fokusera på ett annat sätt än innan.

Men nu ska jag försöka sova. Och se vad morgondagen erbjuder mig. Startar idag med meditation kl. 09.20. Och sen ska jag testa magdans 11.30-12.00🤭💃🩰👯‍♀️

Hur har ni haft det. Va säger. I om lättade restriktioner? Tar folk för lätt på det? Eller är folk för snabba? Kommentera gärna här nedan, eller om du bloggar själv får ni gärna skriva era tankar, länka gärna hit och kommentera din bloggadress så jag kan komma och kika.

Gonatt alla läsare! Kram

Nightly thoughts

Så sval och härlig äro sommarens vind, jag ligger här med tårar på min kind.

Ångesten och oron tagit sitt tag om min kropp, måste få hjälp att sätta stopp.

Från ån jag hör vattnet rinna, jag min kamp mot ångest ska vinna.

Sommarens vindar ger mig lugn och ro, när jag ligger hemma i mitt bo.

Sval och härlig äro sommarens vind, torkar dom blöta tårarna på min kind.

// Michaela Lejonberg

Nightly thoughts
Skapad av: https://unsplash.com/@sharonmccutcheon

Befinner mig på min favvoplats hemma, älskade balkongen. Ena platsen förutom duschen där jag känner mih avslappnad. Lyssnar på trädens rasslande i sommarvinden. Försöker lyssna på bruden från ån, men trafiken ute tar bort det ljudet. Jag har en obehaglig känsla i magen. Men vet inte va den står för riktigt.

Walther och jag har haft myskväll framför TVn. Han åt äggmackor och ostmackor. Jag gjorde mig en omelett. Tittade på Kalle Blomkvist och bara tog det lugnt. Skönt att han är här. Det gör att jag måste va igång på dagarna.

Ska till psykiatrimottagningen på onsdag. Ska ta upp detta med sömnen och ångesten. Tror mycket beror på sömnen. Och sen allt det andra omkring oss just nu.

Alltid en oro när det är mycket vikarier. Men i veckan kommer kontaktpersonen T tillbaka. Vi ska ju hitta på nåt någon dag vilket ska bli jättekul. Bara vi två.

Jag har en ständig oro över att telefonen ska ringa och allt är över! På gott och ont! Skönt för en människa som plågas att få släppa sitt sista andetag. Men för oss som finns kvar kommer ett tomrum alltid finnas kvar. Man får fylla det med alla minnen om personen i fråga.

Tacksam att det är sommar och att jag kan tillbringa så mycket tid i friska luften. Det ger mig ändå lite lugn.

Keep the good things of life

Midsommardagen 2021 är över. En lång dag med oro har det varit. Först ikväll fick jag reda på att personen jag skrev om igår blivit bättre, rätt antibiotika är insatt. Idag hade hen svarat på tilltal och pratat. Men än ska vi inte ropa hej.

Ikväll var vi hos pappa, Tina och busen Lufsen. Var ett gäng där. Åt sill, potatis, grillad lax m.m.

Jordgubbar och glass till efterrätt. Så gott!

Keep the thoughts-Lufsen
Favorit i repris

Kom hem för 1,5h sen. Lite kvällsmacka och nu ligger jag på balkongen IGEN. Mår så gott i friska luften. Åh va jag skulle vilja tälta i sommar. Eller hitta en plats med vindskydd och sova där. Inte så svårt att hitta sådana platser, men man ska ta sig dit. Vi får se vad som händer i sommar. Tills dess får jag njuta av härliga sommarkvällar på balkongen. Antingen bara sitta och njuta eller som nu ligga härute och sova.

Så behåll allt det vackra och fina i livet. Njut av dessa stunder, kom ihåg dom och ta fram dom tankarna när livet är jobbigt och kaotiskt! Saker blir lättare att hantera. Tänk såhär varje dag. I början kan det vara svårt att hitta positiva och bra saker, men man lär sig att hitta rätt “verktyg”.

Positive thoughts
God natt på er alla i juninatten.

Har du något tillfälle eller en känsla som du bara inte glömmer, och som du kan ta fram även i stressade och/ deprimerande perioder. Kommentera och berätta, eller om du bloggar: skriv ett inlägg och berätta.

Till startsidan